Svep in dig i novembermörkret med musik
Det blir allt mörkare ute - och så är det minsann Black Friday just i dag! Arbetets redaktion tipsar om hur mörker (och köplust) kan bekämpas med lite mer mörker i fredagens låtlista.
Anders Emretsson, redigerare: Darkness, Darkness, Robert Plant
– Den här har jag använt som någon sorts mantra för att acceptera och välkomna novembermörkret ungefär sedan den släpptes för 15 år sedan. Den fungerar fortfarande.
Linda Flood, Globalreporter: As I sat sadly beside her side, Nick Cave & The Bad Seeds
– Den här är ett mästerverk. En berättelse i en vacker, men ledsam sång. Jag tröttnar aldrig.
Kim Nilsson, webbredaktör: Need you now, Lady Antebellum
– Att ligga ensam i natten och vänta på att någon man förgäves älskar ska svara i telefon är något av det mest smärtfulla jag kan tänka mig. Gruppen Lady Antebellum lyckas fånga denna känsla i ett sorgset countryarrangemang med en lätt desperat refräng vilket resulterade i en världshit.
Sandra Lund, reporter: Black Coffee, Nearly God, Tricky, Martina Topley-Bird
– November och svärta var temat, jag tar det bokstavligt. Fast Black Coffee förmedlar det även mellan raderna. Frugud vad bra det var, triphopen och Martina och Tricky var liksom genrens – och Storbritanniens – Nancy (Sinatra)och Lee (Hazlewood). Dessutom behöver man svart kaffe intravenöst just nu.
Eva Vaihinen, art director: The Bed, Lou Reed
– En av de mörkaste låtarna jag vet. Sorgen är nattsvart, rösten plågad och musiken isande kall.
Karl Martinsson, reporter: Stephanie says, Joseph Arthur
– Hela Lou Reeds låtkatalog är marinerad i mörker. Här är en av hans finaste och sorgligaste sånger i nyinspelning av Joseph Arthur.
Mårten Martos Nilsson, reporter: Paint it black, Rolling Stones
– Ibland orkar man inte med solsken. Kontrasten till ens inre mörker blir för stark, som i Rolling Stones ljusskygga klassiker. Den mörka årstiden kan komma som en lättnad – förväntningarna skruvas ner, det är mer ok att vara låg.
Yonna Waltersson, chefredaktör: Highway to hell, AC/DC
– Jag har varit så arg i veckan över alla vittnesmål jag har läst i de olika metoo-uppropen. Eftersom den ilskan fick följa med mig när jag skrev veckans inledare behövde jag samtidigt lyssna på AC/DC:s Highway to hell. Svärta och mörker är det också.
Erik Larsson, Globalredaktör: Prayer, Zbigniew Preisner
– Förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus och blablabla. Strunta i flosklerna. Mörker bekämpas bäst med mer mörker. Här är mitt favoritrequim. Vacker, skör och stark på samma gång.
Charlotta Kåks Röshammar, reportageredaktör: Snooza, Säkert
– Vad passar bättre så här års än att snooza vidare? I detta metoo-novembermörker påminner Annika Norlin på sitt precisa vis vad kärlek kan handla om: ”Låt mig se på dina händer, när de just har vaknat, kolla helt mjuka och trötta, här precis i början av handleden”. För övrigt för namnet tankarna till kvinnors säkerhet och hennes engelska alias Hello Saferide kom från ett taxibolag som satsade på att unga kvinnor skulle komma hem säkert.
Jenny Berggren, reporter: Back to black, Amy Winehouse
– Rätt in i mörkret bara: ”You go back to her and I go back to black”.
Martina Frisk, reporter: Hope there’s someone, Antony and the Johnsons
– Rösten, pianot, svärtan.