Det blir svårare för LO-anslutna att skaffa en bostad om Finansinspektionens förslag om att skärpa amorteringskraven går igenom.

De som redan har ett ordentligt kapital kan dock glädjas åt billigare bostäder.

Och det här är ett mönster som blivit allt tydligare. Att äga kapital, fast eller rörligt, är i dag detsamma som att tillhöra ett frälse.

Den numera avskaffade fastighetsskatten var ett sätt att åtminstone i någon mån utjämna värdet av att bo med låg standard jämfört med att bo i en lyxvilla i Djursholm.

I dag betalar båda boendeformerna i stort sett lika mycket i den avgift som efterträdde fastighetskatten.

Förmögenhetsskatten, som även den har avskaffats, var också den ett försök till utjämning av konsumtionsförmågan.

Och likadant var det med arvs- och gåvoskatten, innan den avskaffades.

Att äga kapital är alltså en synnerligen omhuldad företeelse ur ett skatteperspektiv.

När så en fördyrande pålaga ska införas för att försöka få ned bopriserna så läggs den inte på kapitalägarna utan på dem som intet har och som måste låna för att ha råd att bo, det vill säga de LO-anslutna.

Den nu föreslagna skärpningen måste avvisas. I stället bör politikerna fundera på hur den i dag närmast obefintliga kapitalbeskattningen kan göras mer rättvis.