Den 17 november hålls EU:s sociala toppmöte om rättvisa jobb och tillväxt i Europa.

Värd är Sveriges regering som också var initiativtagare till Global Deal vars syfte är att få fler länder och organisationer att arbeta för rättvisa villkor för arbetande genom dialog och goda relationer mellan parterna på arbetsmarknaden.

Vi i ST UM, sektionen för lokalt anställda på Sveriges utlandsmyndigheter, ambassader och konsulat runt om i världen, är positiva till Global Deal och att dessa frågor är föremål för det så kallade Göteborgsmötet.

Många av oss jobbar i länder som saknar arbetsmarknadslagstiftning och i vissa fall är fackliga organisationer inte ens är tillåtna.

Detta är ett direkt problem också för oss som är lokalt anställda på Sveriges utlandsmyndigheter. Våra löner kommer från svenska skattemedel precis som för dem som är anställda av staten i Sverige.

Vi har dock ingen möjlighet att förhandla om våra löner trots att vi tillhör det svenska fackförbundet ST.

Vi har heller inga möjligheter att förhandla om våra arbetsvillkor i övrigt då vi inte erkänns som en facklig organisation varken av Utrikesdepartementet (UD) eller ambassader och konsulat där vi arbetar på grund av direktiv från UD.

Vi lokalanställda har heller ingen möjlighet att få hjälp av lokala fackföreningar att tala i vår sak, då vi anställs med ett svenskt kollektivavtal som grund. Avtalet förhandlas i Stockholm utan medverkan av oss som är berörda.

Både i FN och i EU talar Sverige om mänskliga rättigheter, jämställdhet och allas lika värde. I dessa sammanhang lyfts den svenska arbetsmarknadsmodellen, där fackförbund och arbetsgivare gör upp utifrån de anställdas och verksamhetens bästa.

Tyvärr lever regeringen i form av utrikesdepartementet och Sveriges ambassader och konsulat, inte upp till principen om fackliga rättigheter för den grupp anställda som avlönas från statsbudgeten, nämligen lokalanställda.

Lokalt anställda arbetar sida vid sida med utsänd personal (diplomater) och har i vissa fall samma arbetsuppgifter, men helt andra arbetsvillkor – i många fall sämre än vad som skulle accepteras på svensk arbetsmarknad.

På Sveriges ambassader finns omkring 1 300 lokalanställda världen över med vitt skilda arbetsuppgifter, från enklare administrativa jobb till kvalificerade handläggningsuppdrag.

Avtalet för denna grupp omförhandlades 2014 på arbetsgivarens initiativ. Det nya avtalet stipulerar att ingen svensk lagstiftning, inte heller arbetsmarknadsrättsliga regler och praxis gäller för lokalt anställda på Sveriges myndigheter runt om i världen.

Lokala så kallade anpassningar av kollektivavtalet ska gälla sedan den 1 maj 2015.

Många medlemmar i ST UM redovisar problem när det gäller det tillämpningen av det nya kollektivavtalet. Lokala arbetsgivare (ambassader och konsulat) väljer och vrakar vilka regler och praxis man anser sig behöva följa.

I kollektivavtalet som gällde före maj 2015 fanns regler om lönerevisioner inklusive hänvisningar till lönestatistik framtaget av ett internationellt företag för olika länder.

Detta löneavtal slutade gälla med omedelbar verkan ett år innan det nya avtalet togs i bruk den 1 Maj 2015, vilket innebar att de lokalanställda stod helt utan avtal om löneprocesser, underlag för löneläge och andra brukliga rutiner sedan 2014.

Nu är det den lokala arbetsgivarens prerogativ att bestämma om vad som är lokal lönenivå gärna baserat på andra arbetsgivare med lågt löneläge. På de flesta utlandsmyndigheterna har inget underlag för löner presenterats för de anställda.

Detta trots att kollektivavtalet anger att löner ska vara marknadsmässiga och jämförbara med goda lokala arbetsgivare.

På flera ställen har grundläggande arbetsrättsliga principer satts ur spel. För lokalt anställda gäller till exempel inte lagen om anställningsskydd. Uppsägningar ska hanteras i enlighet med lagar och praxis på landets arbetsmarknad.

Medlemmar på ambassader har blivit omplacerade och uppsagda utan process. Det finns exempel på uppsägningar där skälet angetts vara arbetsbrist. Kort tid därefter har ambassader sökt nya medarbetare för exakt samma arbetsuppgifter, som de medlemmar som sagts upp hade. I Sverige skulle en rättsprocess ge skadestånd till den uppsagda.

Lokalanställda vare sig de är svenska medborgare eller inte har inte heller samma rätt till samverkan och information som sina utsända kollegor när det gäller förändringar på den egna arbetsplatsen.

Situationen ser olika ut på olika ambassader, bland annat utifrån myndighetschefens goda vilja. Detta gör att situationen blir både godtycklig och otydlig för de anställda.

Vad det innebär att agera som andra goda arbetsgivare i landet blir inte bara otydligt utan också otillfredsställande när det endast är arbetsgivarparten som definierar parametrarna.

Många av de länder där Sverige har ambassader har dessutom bottennoteringar vad gäller respekt för fackliga rättigheter och villkor för arbetstagare.

Praxis även hos den bäste lokala arbetsgivaren där ligger långt under vad vi kan förvänta oss av en svensk statlig myndighet.

Men i flera fall lever utrikesdepartementet inte ens upp till sina egna ord. I Ukraina har ambassadens lokalanställda trots upprepade påtryckningar sett sina löner urholkas.

Landets valuta har tappat över två tredjedelar av sitt värde sedan krisen 2014, samtidigt som inflationen varit mycket hög. Andra EU-länders ambassader i Kiev har kompenserat sin lokala personal, medan svenska ambassaden vägrat anpassa till lokala marknadsmässiga löner. Liknande exempel finns i Turkiet och Iran.

Den arbetsrättsligt otydliga situation som råder på ambassaderna har lett till att har ST UM:s förtroendevalda nekats möjlighet att företräda sina medlemmar.  I flera fall har också ST UM lokalt fått veta att en fråga ska hanteras på utrikesdepartementet, medan man i Stockholm i sin tur hänvisar tillbaka till den lokala nivån.

Att försvåra det fackliga arbetet ligger inte i linje med regeringens inställning till partsgemensamt arbete och vi ställer oss frågande till om Sverige verkligen vill leva upp till att vara ett föredöme när det gäller fackliga rättigheter, löner och kollektivavtal.

Vi i STUM anser att Sveriges ambassader runt om i världen bör tillämpa svensk arbetsrätt.

Ambassaderna är inte bara statliga myndigheter utan också företrädare för Sverige i utlandet och har i det avseendet dubbla skäl att agera som ansvarsfulla arbetsgivare.

Lokalt anställda förväntas också främja den svenska modellen där arbetsmarknadsmodellen är en viktig komponent.

Den fackliga organisationen för lokalt anställda vid Sveriges utlandsmyndigheter vill att:

  • Regeringen på lämpligt sätt garanterar att svensk arbetsrätt ska tillämpas på svenska utlandsmyndigheter
  • Att det centrala kollektivavtalet och övriga anställningsvillkor för de lokalanställda ses över
  • Att utrikesdepartementet ser till att kollektivavtal och villkor på Sveriges ambassader tillämpas på ett sådant sätt att de respekterar svenska arbetsrättsliga principer

För oss är det självklart att den regering som värnar partsmodellen nationellt och internationellt, bland annat med initiativet Global Deal och EU:s sociala toppmöte, också vill att deras anställda i utlandet agerar i enlighet med detta.

Detta är både en trovärdighetsfråga och en fråga om villkoren för ett stort antal anställda som utför viktiga uppgifter för svenska staten.

Om regeringen vill vara en stark röst i världen på detta område, måste man för att bli trovärdig ordna upp de fackliga villkoren för alla anställda på svenska ambassader och konsulat.