Att Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling i helgen ondgjorde sig om höga skatter är inte förvånande.

Att placera tiotals miljoner kronor i lågskatteländer för att här hemma slippa betala skatt till svensk välfärd är ett mönster som fler kapitalägare följer.

Vad som däremot skriker obefintlig moral och tappade proportioner i Leif Östlings handlingar är att han samtidigt basar för den organisation som vill att alla andras skatter ska gå till Svenskt Näringslivshöjdarnas egna privata företag.

Välfärdsföretagens massiva lobbying om att svenskarnas skatter ska fortsätta gå till privata vinstuttag inom vård, skola och omsorg har just Svenskt Näringsliv som högsta paraplyorganisation.

Då är det minst sagt stötande att organisationens ordförande Leif Östling ställer sig utanför skattesystemet med orden ”vad fan får jag för (skatte)pengarna?”.

Anställda arbetare som inte har något kapital att gömma undan på Malta ska alltså betala den skatt som Svenskt Näringslivs välfärdsföretag girigt kräver.

Nog måste svenska politiker någon gång uppmärksamma det närmast makabra i denna ordning och begränsa eller helst helt förbjuda välfärdsföretagens vinstuttag ur skattefinansierad verksamhet.