Efter det senaste decenniets kraftiga nedmontering av de anställdas trygghet begär nu LO förhandlingar med Svenskt Näringsliv om förbättrat anställningsskydd.

Det är naturligtvis mycket välkommet om parterna kan komma överens om nya regler på området. Men eftersom flera av missförhållandena har uppkommit genom politiska beslut är det frågan om parterna helt kan undvika politikerna.

Den mest betydelsefulla förändringen för att urholka anställningsskyddet gjordes av den borgerliga regeringen när den lagstiftade om en ny anställningsform som de kallade ”allmän visstid”. Det innebär att en arbetsgivare kan anställa folk på visstid i stället för på en fast tjänst utan att behöva ge något som helst skäl.

Visstidsanställningar är ju annars till för att klara verksamheten när det finns extra mycket jobb att göra. Inom Hotell och restaurang har andelen allmän visstid ökat kraftigt. Hela 40 procent av de anställda har i dag ingen fast tjänst.

Men även Kommunalanställda har drabbats hårt. Genomsnittsåldern bland kommunanställda utan fast tjänst är i dag 37 år. År efter år efter år har de arbetat på tjänster som aldrig blivit fasta.

Till detta har kommit så kallad hyvling där arbetsgivaren ensidigt från en dag till en annan kan hyvla ned tjänster för hela personalen eller för grupper ur personalen, till exempel genom att förvandla 100-procentstjänster till 60-procentiga deltider.

Detta tar ifrån de anställda 40 procent av inkomster utan någon som helst kompensation eller rätt till omställning.

Både allmän visstid och hyvling har dock politiska undertoner. Allmän visstid genom att det var den borgerliga regeringen som införde den.

Och hyvling genom att en vägledande dom i arbetsdomstolen har slagit fast att förfarandet är helt enligt svensk lag. Ska det ändras är det politikernas sak att ändra lagstiftningen.

En överenskommelse mellan parterna skulle visserligen hålla politikerna utanför och skulle också säkra att vi slipper ett system som kan byta skepnad vart fjärde år efter valmajoritet.

Redan vid Socialdemokraternas kongress i Västerås 2015 slog Stefan Löfven fast att han inte var särskilt hågad att ändra på lagstiftningen runt allmän visstid utan hänvisade till parterna.

Samtidigt har hyvlingen, som sattes i system av det tidigare så stolta kooperativa Coop innan Coop vände sig mot den arbetarklass som skapat dem, vidareutvecklats av andra arbetsgivare, nu senast av City Gross i Norrköping och Åhléns City som hyvlar ned tjänsterna för nästan hundra anställda och därmed gör dem alla fattigare.

Bland arbetsgivarna inom handeln känns det som långt till samsyn.

Naturligtvis är det bra med optimism, och som LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson sa på presskonferensen där LO:s förhandlingsframställan presenterades: nu är löneförhandlingarna för tre år framåt i det närmaste klara för större delen av arbetsmarknaden.

Vi har därmed gott om tid för dessa förhandlingar.

Om parterna lyckas nå överenskommelser som säkrar människors anställningar och inkomster är det naturligtvis bra, och en seger för partsmodellen när den som bäst behöver en ordentlig framgång.

Men frågan är om det verkligen går att räkna bort politisk inblandning. Speciellt i ett läge där vi har en borgerlig Allians som vill gå till val på ytterligare arbetarfientliga försämringar i anställningsskyddet.