Anställs för alltid för att göra ingenting i konstprojekt

Inga arbetskamrater och inga arbetsuppgifter. Jobbet: att på heltid traska runt på en pendeltågsstation i Göteborg.

Det låter kanske som ett Göteborgsskämt men är i själva verket ett konstprojekt, som är tänkt att pågå för evigt.

Bakgrunden är att den nya pendellinjen Västlänkens stationer ska smyckas ut med offentlig konst. Efter en urvalprocess i Statens konstråds regi har verket Eternal Employment vunnit juryns gillande för den aktuella stationen, Korsvägen, vid nöjesparken Liseberg.

Konstverket är, precis som det låter, en heltidsanställning som förväntas löpa på för evigt.

Den anställde behåller jobbet tills den går i pension eller väljer att sluta.

Enligt Lotta Mossum, är konstverket hittills bara på idéstadiet. Konstverket, eller den anställde om man så vill, ska vara på plats när stationen öppnar 2026 så det finns fortfarande tid kvar för planering.

Målet är att föra besökarnas tankar till frågor om arbetsmiljö. Utöver den anställde tar man också hjälp av en stämpelklocka, speciella ljus och ett privat omklädningsrum.

– Man ska gestalta stationen så att tankarna intuitivt går till frågor som rör villkor för arbete. Hela miljön kommer att tas fram tillsammans med konstnärerna.

Min personliga tolkning är att verket handlar om vad som händer med oss människor när vi måste uppfinna innehållet i arbetet själva

Hur tänker ni kring arbetsmiljön för personen som kommer att gå runt på stationen och inte göra någonting?
– Den framtida arbetsmiljön finns med i det fortsatta arbetet och är en viktig fråga. Det du nämner är ju en form av risk, men det handlar också om vilka villkor man sätter för anställningen. Och konstnärerna nämner också i idéförslaget att personen kanske inte måste vara på perrongen hela tiden. Men exakt hur det kommer bli, det ska fortsätta att planeras, säger Lotta Mossum.

Konstverket har en budget på 6,5 miljoner kronor. Konstnärerna har räknat ut att avkastningen på det kapitalet skulle kunna räcka till en månadslön på 21 600 i 120 år, alltså en maximal livslängd för en människa. Det är ungefär två tusen mer än den lägsta ingångslönen för en kollektivavtalsansluten städare.

Tanken är också att anställningen ska löpa på för gott – men hur meningsfullt är egentligen ett arbetsliv som konstverk på en pendeltågsstation?

– Min personliga tolkning är att verket handlar om vad som händer med oss människor när vi måste uppfinna innehållet i arbetet själva. Konstnärer uppfinner ju exempelvis vad de ska göra i sitt dagliga arbete. Det finns både lustfyllda aktiviteter och mindre lustfyllda – som tristessfaktorn, och allt däremellan, säger Lotta Mossum.