Förra året föreslog regeringens särskilda utredare Anna-Karin Lundin en ny nämnd för enklare prövning av diskrimineringsärenden, vid sidan om domstolarna.

– Det kommer ge många fler upprättelser, sa hon då.

Men bland remissinstanser inom arbetslivet som nu fått tycka till är tvekan stor. Så här låter det bland annat i deras svar:

”Om ett problem är att det är svårt för domstolarna att tillämpa reglerna mot diskriminering på avsett sätt för att de som anser sig vara diskriminerade ska få sin sak prövad, är det domstolarnas kompetens som ska höjas.” (Sveriges Kommuner och Landsting)

”Det är, enligt Svenskt Näringsliv, inte ett sätt att effektivisera processer rörande påstådda diskrimineringsärenden.”

”TCO tar inte ställning till om en diskrimineringsnämnd ska inrättas, men om det sker är det TCO:s mycket bestämda uppfattning att inga diskrimineringstvister över huvud taget inom arbetslivets område ska omfattas av nämndens uppdrag.”

LO är positiva till att förslaget fortsätter utredas, men med reservation för hur man kommer att ställa sig till ett slutligt förslag.

Enligt utredarens förslag ska nämnden endast hantera ärenden skriftligt och besluten ska inte vara bindande.

Om besluten inte följs blir det upp till den enskilde att driva kravet till domstol.

De som diskrimineras just i arbetslivet ska fortfarande företrädas av sina fackförbund i första hand, då i Arbetsdomstolen.

Men om de inte är med i facket eller deras fack inte vill företräda dem kan de i stället gå till nämnden.

Arbetet har tidigare visat att facken driver få diskrimineringsmål. Diskrimineringsombudsmannen kan också driva fall rättsligt, men tar bara upp fall som kan vara prejudicerande.

För att ge fler möjlighet till prövning föreslås alltså nämnden, men i remissvaren från arbetslivet kritiseras förslaget på en rad punkter:

  1. Nämnden ska bara ha skriftligt förfarande, flera fackliga remissinstanser invänder att många mål då utesluts. ”Att muntlig bevisning förekommer är snarare regel än undantag i diskrimineringstvister, vilket i realiteten betyder att de flesta ärenden inte kommer kunna prövas av nämnden” skriver exempelvis Saco.
  2. Svenskt Näringsliv och Visita reagerar mot att de kan komma att tvingas hantera tvister i fler instanser än nu, vilket ökar arbetsbördan. De är också oroliga för fler grundlösa anmälningar.
  3. Risk för dubbel praxis då diskrimineringsärenden hanteras på flera håll.
  4. Ärenden kan preskriberas innan nämndens icke-bindande beslut kan drivas vidare till domstol.