”Snäv kunskapssyn i utredning om nationellt arbetsmiljöcentrum”

Som ett led i regeringens arbetsmiljöpolitik har en utredning presenterats om ett framtida nationellt arbetsmiljöcentrum (SOU2017:28). Det är glädjande och angeläget att steg tas mot att stärka kunskapen om arbetslivet.

Centret ska ha två huvudsakliga uppgifter, dels att utvärdera regeringens arbetsmiljöpolitik, dels att samla och förmedla forskningsbaserad kunskap om arbetslivet samt fånga upp kunskapsbehov.

Centret ska också bidra till en positiv utveckling för forskningsområdet och vara en knutpunkt i forskningssamarbete inom EU och internationellt. Utredningen ger arbetsmiljö en bred tolkning som ”hela arbetslivet”, det vill säga arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad.

Utredningen tar sin utgångspunkt främst i centrets roll som utvärderare av regeringens arbetsmiljöpolitik med resultat adresserade till regeringen och nationella aktörer som arbetsmarknadsorganisationer.

För detta behövs omfattande kartläggningar, inte minst säkerställda samband mellan tillstånd/insats och utfall, som grund för generella policyåtgärder. Kvantitativa metoder och analyser är då angelägna.

Relevant kunskap om organisationer – företag och arbetsorganisationer – är svårare att få fram med sådana metoder, det visar erfarenheter av försök till representativa arbetsplatskartläggningar.

En helt central komponent för arbetsmiljön, arbetsorganisationen och dess utveckling, riskerar att marginaliseras med den syn på kunskap som utredningen verkar tillämpa

En helt central komponent för arbetsmiljön, arbetsorganisationen och dess utveckling, riskerar att marginaliseras med den syn på kunskap som utredningen verkar tillämpa.

Utredningen betonar att centrets resultat ska ha hög vetenskaplig kvalitet och mot det kan inget invändas. Frågan är vilken slags kunskap – det finns inte en bästa ansats.

I organisationsforskning är ofta kvalitativa metoder, fallstudier och analyser av framgångsrika exempel, ibland förändringsinriktade, lämpliga. Och ger angelägen kunskap – den bästa som går att få fram – som dock inte alltid är kvantitativ och ”evidensbaserad”.

Efterfrågan på kunskap i arbetslivet bör påverka forskningen, inte bara det utbud forskare med särskild kunskapssyn anser sig kunna bjuda ut

Sådan kunskap kan tillämpas i praktiken, omdömesgillt, i samspel med beprövad erfarenhet. Det diskuteras av ett trettiotal forskare i boken ”På jakt efter framtidens arbete” (Tiden 2016).

Efterfrågan på kunskap i arbetslivet bör påverka forskningen, inte bara det utbud forskare med särskild kunskapssyn anser sig kunna bjuda ut. Idag saknas helt flervetenskapliga forskningsmiljöer för arbetsorganisation vid universiteten.

Utredningen föreslår vidare att centret ska ta över ansvaret för den vetenskapliga rapportserien ”Arbete och hälsa” som har inriktning på individ, medicin och psykologi.

Den var en av två vetenskapliga skriftserier från Arbetslivsinstitutet. Den andra, ”Arbetsliv i omvandling”, är inriktad på arbetsorganisation och arbetsmarknad, men den intresserar inte utredningen.

I arbetsmiljöpolitiken betonas det förebyggande arbetet och där är förändring av de arbetsplatser och den arbetsorganisation som gör människor sjuka, stressade och skadade avgörande

I arbetsmiljöpolitiken betonas det förebyggande arbetet och där är förändring av de arbetsplatser och den arbetsorganisation som gör människor sjuka, stressade och skadade avgörande.

Utöver generell kunskap om riskfaktorer och utfall behövs kunskap som fungerar i förändringsprocesser och i systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) på arbetsplatserna.

Arbetsmiljöverkets nya föreskrift betonar den organisatoriska och sociala arbetsmiljön (snarare än tidigare individinriktade psykosociala synsätt). Sådan kunskap tenderar att hamna utanför utredningens synfält.

Aktörer på arbetsplatserna (lokala fack, skyddsombud, företag, HR-avdelningar etc) behöver kunskap, utöver kvantitativa, generella samband även kvalitativ, förändringsorienterad, lokalt relevant – som underlag för det förebyggande arbetsmiljöarbetet och för utveckling av arbetsorganisationen.

Men det verkar det finnas en obalans i utredningen med tyngdpunkt på utbud av kunskap från forskarsidan, och en svagare betoning av arbetslivets efterfrågan.

Den senare handlar ofta om att på ett förnuftigt sätt i dialog använda sig av allsidig kunskap, inte avgränsa sig till det mätbara och där entydiga samband kan påvisas.