Torun Carrfors: Vinsterna i välfärden borde redan ha stoppats

Det har pågått hela min livstid. Projektet som förändrat vårt välfärdssystem till vad det är i dag. Fortsatt fantastiskt på många sätt. Men numer ett lapptäcke med allt fler revor.

Med argument om valfrihet och konkurrens har privata företag under de senaste decennierna plockat ut miljarder av våra skattepengar när de vinstmaximerat i vård, skola och omsorg.

Jag kan bli vansinnig av bara tanken på vinster i välfärden. Idiotin i att låta pengar vi gemensamt betalat in för att barn ska få bra utbildning och för att sjuka ska ges en korrekt vård, i stället betalas ut i vinst till ett gäng ägare.

För det är en klart omöjligt ekvation att tillgodose allas behov av en fungerande och kompensatorisk välfärd och samtidigt leverera maximal vinst till ägarna av det aktiebolag som just köpt upp skolan eller vårdcentralen eller äldreboendet.

De senaste tio åren har jag jobbat i vården. Mött patienter som, allt tröttare, bollats runt mellan vårdgivare när deras sjukdomar eller hälsotillstånd inte passar in i de gjorda upphandlingarna.

Det som skulle vara valfrihet, blir i stället ett extremt stelbent system

Det som skulle vara valfrihet, blir i stället ett extremt stelbent system. Det stora problemet för vården om en patient söker med komplicerat sjukdomstillstånd är inte längre patientens lidande, utan vem som ska bära kostnaden (och därmed förlora lite av sin tänkta vinst).

I ett sådant vårdsystem är det ovärdigt att vara, både som sjuk och som den som har till uppgift att lindra, bota och trösta.

I ett sådant system tillåts människor bli inkomster och utgifter. Barn med särskilda behov är dyrare att ha i skolan än andra barn. Multisjuka äldre kostar mer än friska som inte har tid att vara förkylda och därför får antibiotika utskrivet efter ett videosamtal.

Vinsten minskar om fler undersköterskor anställs för att göra det möjligt för de gamla att få duscha flera gånger i veckan eller komma ut varje helg.

Flera utredningar och rapporter konstaterade samma sak. När vinstintresset styr försämras kvaliteten och resurserna omfördelas. Det blir färre personer på golvet och de som ändå jobbar där, saknar i högre utsträckning utbildning för det arbete de gör.

I stället för att ge vård eller skola till den med störst behov, är det den med möjlighet att ge mest avkastning som är mest intressant. Det är inte särskilt konstigt att en majoritet av befolkningen vill förbjuda eller begränsa möjligheten att göra vinst.

Så kanske borde vi fira nu. När regeringen äntligen säger att mer av våra gemensamma pengar ska gå till just våra gemensamma behov.

Samtidigt känner jag mig besviken. En rödgrön regering har väl ändå som syfte att minska klyftor?

Samtidigt känner jag mig besviken. En rödgrön regering har väl ändå som syfte att minska klyftor?

Eller att se till att vi har en fungerande välfärd? Eller att bedriva en politik som deras väljare önskar? Ändå har det tagit nästan en hel mandatperiod att komma hit.

Till ett försiktigt förslag om vinstbegränsning. Till ett förslag som fortsatt tycker det är okej att plocka ut en hel del i vinst för att våra barn går i skolan och våra gamla behöver omsorg. Till ett förslag som fortfarande inte förmår att förhindra att pengar som skulle gå till cancersjuka, går till skatteparadis.

Vi borde väl kunna använda våra gemensamma resurser bättre än så?