Industriavtalet är det avtal som gör att industrins parter sedan 20 år tillbaka sätter normen för löneökningarna på hela arbetsmarknaden.

Vilken roll avtalet spelar idag och kommer att spela framöver är två frågeställningar som arbetsmarknadsjournalisterna Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg, tidigare chefredaktör på Arbetet, tar sig an i en ny bok.

Enligt Tommy Öberg fanns det flera skäl till att skriva boken. Ett var att ge en bakgrund till hur, och varför, industriavtalet kom till och hur det har fungerat hittills.

– Det är ett av få riktigt betydelsefulla avtal som slutits på senare decennier, även om det också varit omstritt på sina håll. Vi ville fördjupa oss i dess betydelse, och också se vilka utmaningar vi ser inför framtiden.

Vilken betydelse har då avtalet haft?
– Det har varit ett viktigt drivankare för stabiliteten vi haft på lönemarknaden under de senaste 20 åren. Avtalet har levererat reallöneökningar 19 år av 20. Det har varit få konflikter, stabila förutsättningar för industrin och konkurrenskraften har värnats, så avtalet har haft en enorm betydelse.

Vilka styrkor har avtalet, som gör att industrin kan behålla sin roll som normsättare för hela arbetsmarknaden?
– Förutom styrkorna jag redan nämnt ger normen också svagare förbund stöd att göra anspråk på större löneökningar än de kunnat få på egen hand. Avtalet inskränker inte bara möjligheten att ta ut mer, utan minskar också risken att få mindre.

Vilka är de största svagheterna?
– Industriavtalet bidrar till en stark kostnadskontroll, men inte till förändring. Avtalet klarar till exempel inte av att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Man har tjatat om detta i 20 år och man kan inte säga att resultatet är imponerande.  Det är en uppenbar brist.

Er bok har titeln underrubriken Vem ska bestämma på lönemarknaden? Med underrubriken ”Industriavtalets lönenorm utmanas”. Hur utmanas normen?
– På flera sätt. När industriavtalet inte klarar fördelningsaspekten leder det till missnöje med konstruktionen. Grupper som kanske borde få mer, enligt de allra flesta, tvingas in i den trånga tröjan som dagens lönebildning faktiskt är.

– Sedan blir politiker allt ivrigare att lägga sig i. Det är lärarmiljarder hit och polispengar dit. De lägger sig i lite för mycket för att man ska vara säker på att parternas frihet består, även om de ständigt berömmer industriavtalet. Det är också ett problem att 900 000, främst offentliganställda tjänstemän, har sifferlösa avtal, där inga löneökningar anges. De kan år efter år gå under radarn och få högre löneökningar än alla andra. Det är inte rimligt.

Industriavtalet fyller 20 år i år. Överlever det 20 år till?
– Hade du sagt tio år, hade jag sagt ja. Att industrin i den senaste avtalsrörelsen lyckades förhandla hem låglönesatsningen som LO tänkt sig stärkte tilltron till industrin. Tio år tror jag på, men 20 vågar jag inte säga.

Boken Vem ska bestämma på lönemarknaden? Industriavtalets lönenorm utmanas, lanseras tisdag den 5 september på en konferens som Facken inom industrin håller i Västerås.

Under två dagar ska industriavtalet och industrins framtid diskuteras. Företrädare för arbetsmarknadens parter, näringslivet och politiker kommer att delta i debatter och seminarier under konferensen.