Borrar djupt i vår stora samtidsfråga

Romanens huvudperson Édouard Louis har samma namn som författaren. Han är en ung intellektuell, homosexuell man i Paris.

Julaftonsnatten raggas han upp av Reda – en stukad andra-generationsinvandrare. Först ihållande, lustfylld sex. Édouard och Reda dras till varandra som magneter.

Men när Reda stjäl och blir påkommen ändras spelplanen. Sexet övergår i våld, vapenhot och våldtäkt.

Våldets historia handlar om klass, vänskap, tillhörighet och tillit. Och hat. Arbetarklassbakgrunden gör att Édouard socialt kan identifiera sig med Reda, men etniciteten är en klassdelare som håller dem isär.

Édouard åker efter det inträffade ”hem” till sin syster. Han berättar allt. När hon återberättar historien för sin man, lastbilschauffören, är det inte längre samma historia. Medan Édouard intellektualiserar, så generaliserar och dramatiserar systern det inträffade. Vi får två sidor av saken.

Romanen är spretig, men när Édouard Louis håller sig till grundhistorien borrar han i vår stora samtidsfråga om inkludering och exkludering.

Och vad våldet kan vara ett uttryck för.