Attacker mot journalister i Filippinerna
Fyra journalister har dödats sedan Rodrigo Duterte svors in som Filippinernas president förra året, i världens näst farligaste land för journalister. Straffrihet anses vara orsaken till att dödandet fortsätter i landet.
– Bara för att du är journalist betyder det inte att du kan undgå att bli dödad ifall du är en horunge.
Så uttryckte sig Rodrigo Duterte innan han svors in som Filippinernas president när han rättfärdigade ett mord av en journalist som han ansåg var korrupt. Sedan dess har fyra journalister skjutits till döds.
Filippinerna är det näst dödligaste landet i världen för journalister, med totalt 146 mord mellan 1990 till 2015, enligt en studie utförd av IFJ (International Federation of Journalists).
En ledande orsak är att Filippinerna länge har varit känt som ett land där straffrihet för de misstänkta råder.
Så sent som i augusti ägde de tre senaste dödskjutningarna rum. Reportern Leo Diaz och radiojournalisten Rudy Alicaway sköts till döds inom loppet av två dagar.
Dödsfallen skedde på ön Mindanao där det nu råder militärt undantagstillstånd. Veckan innan sköts journalisten Michael Marisigan, tillsammans med sin bror, till döds i Manila.
Ännu har ingen gripits.
”Återigen är detta ett bevis på att det finns en kultur av straffrihet kring attackerna och dödandet av filippinska journalister”, skriver Daniel Panelo som är generalsekreterare i journalistfacket Nujps (National Union of Journalists in the Philippines) i ett pressmeddelande.
Under det senaste årtiondet har mer än 40 journalister dödats utan att en enda misstänkt har åtalats.
Ett omtalat fall är massakern 2009 då 58 personer dödades, varav 32 var journalister, men där de skyldiga fortfarande går fria. Enbart i två fall har rättvisa skipats.
I ett av fallen har en före detta borgmästare dömts för mord. Offren är ofta lokala journalister som bevakar politik, korruption eller brott, enligt CPJ (Comittee to Protect Journalists).
I oktober förra året undertecknade Rodrigo Duterte sitt första administrativa beslut vilket innebar en inrättning av en specialgrupp som utreder hot och dödsfall av journalister.
Men det filippinska facket Nujp har kritiserat presidenten för att attackera både internationella och filippinska medier. Något som motverkar syftet att förbättra journalisternas situation, enligt Jhoanna Ballaran som är kommunikatör på Nujp.
– Hur kan man förebygga straffrihet när man har en sittande president som attackerar medier? Det skapar en paradox, och då blir det nästintill omöjligt att få bort den kultur som finns av straffrihet, säger Jhoanna Ballaran till Arbetet Global.
Nujp har tidigare anklagat presidenten för att använda sig av tyrannliknande metoder efter att ha hotat att stänga ned Filippinernas största nyhetsorganisation ABS-CBN.
– Det är ett hot mot pressfriheten. Den respekteras inte av presidenten utan skapar istället en giftig miljö för journalister, säger Jhoanna Ballaran.
ABS-CBN är ett av få medier som kritiserar det pågående knarkkriget, som skördat nästan 12 500 dödsoffer, enligt uppgifter till Reuters.
Missnöjet mot knarkkriget har växt sedan 17-årige Kian Delos Santos dödats av poliser den 18 augusti.
Trots morden har Filippinerna ändå i år klättrat upp elva placeringar, 127 av 180 totalt, i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex som publicerades i april. Men i den bedömningen har inte de senaste dödsfallen i augusti vägts in.
Carlo Falk
Fyra döda journalister sedan Dutertes tillträde
• 7 augusti: Reportern Leo Diaz sköts till döds av två gärningsmän på moped. Han var tidigare polis och kolumnist som bland annat skrev om politisk korruption och droger.
• 6 augusti: Radiovärden Rudy Alicaway sköts till döds en dag tidigare i samma region under liknande omständigheter.
• 3 augusti: Mediekonsulten Michael Marasigan och hans bror Christopher Marasigan sköts till döds av gärningsmän på moped i Manila. Han var tidigare redaktör på affärstidningen BusinessWorld och skrev ofta om kriminella karteller under 1980-talet.
• 19 december (2016): Larry Que var den första journalisten som dödades sedan Dutertes tillträde. Larry Que hade kort innan sin död publicerat en krönika som kritiserade lokala tjänstemän för försumlighet i samband med en polisräd mot en metamfetaminfabrik.
Källa: RSP (Reportrar utan gräns)
Farligaste länderna och antal döda mellan 1995 och 2015
1. Irak (309)
2. Filippinerna (146)
3. Mexiko (120)
4. Pakistan (115)
5. Ryssland (109)
6. Algeriet 106
7. Indien (95)
8. Somalien (75)
9. Syrien (67)
10. Brasilien (62)
Källa: IFJ (The International Federation of Journalists)