Ruben Östlunds ruta vidgas

Han är filmvärldens provocerande sociolog, envis som få. Studerar hur människor fungerar i grupp, försöker få grepp om maktstrukturer.

I The Square följer Ruben Östlund dansken Christian (anspelar på Kristian Tyrann, sista dansken i svenska tronföljden), chef för konstmuseet som flyttat in i Stockholms slott efter att ryttarstatyn utanför raserats och konstverket och tillitszonen ”Rutan” anlagts på borggården.

Christian brottas med moraliska frågor kring tiggeri, klass, sex, genomslag i mediebruset…

Regissören Ruben Östlund skulle också kunna kallas filmens Sten Selander. Har han själv insett. Poeten Selander, en av de ”borgerliga intimisterna” från början av 1900-talet.

Medan arbetarlitteraturen tog fart balanserade de i stället mellan realism och romantik, gjorde djupdykningar i människans psykologi.

Vilse mellan instinkt och samhällsmoral

Kultur

– Jag måste googla. Jo, in-ti-misterna hette de, bekräftar han i egna (tillsammans med producenten Erik Hemmendorff) bolaget Plattform Produktions lilla kök, två trappor upp från en oansenlig innergård i centrala Göteborg.

– De hade ingen politisk inriktning utan fokuserade på psykologiska saker, individens kamp med sig själv. När jag läste det insåg jag att det är det jag håller på med, säger han och stöter fram ett av sina många korta skratt: heheha.

I Selanders dikt Spela kula från 1926 vinner diktens berättarjag med 50 kulor över motståndaren som bara har 5.

Först blir berättarjaget glatt, men känner sedan skam, försöker förgäves leta upp pojken. Den slutar:

Man kan aldrig ändra det fula man gjort. / Man kan inte lämna kulor igen / och trösta pojkar, som stelnat till män

Dikten slog an något hos Ruben Östlund – så mycket att den inspirerade till slutscenen i fullträffen: filmen som nådde ända fram till VM-guld, för att prata sporttermer. Vilket Ruben Östlund inleder intervjun med att göra. Nu ska han ut på turné med guld- och diamanttrofén: Malmö, Halmstad, Kungsbacka …

– Du vet så där segrarna gör i Stanley Cup, NHL-slutspelet, spelarna i laget får åka till hemklubbarna och visa upp bucklan. Så har vi gjort i teamet, de får ta med Guldpalmen hem till sina städer.

Vilket är det främsta målet? Att uttrycka något om samhället, eller skapa en ekonomi i filmen?

Guldpalmen, inte Oscarstatyetten, är det finaste filmpriset, anser han. Svårast att vinna. Att Guldpalmen går till regissören och Oscarstatyetten för bästa film till producenten säger också en hel del om filmens roll på var sin sida Atlanten.

– Vilket är det främsta målet? Att uttrycka något om samhället, eller skapa en ekonomi i filmen? I Europa pratar vi mycket mer om vad vi vill uttrycka: varför är den här filmen viktig?

För honom skulle det annars kännas meningslöst. Som i alla hans filmer vill han provocera, få oss att reflektera över samtida problem. Förutom att psykologisera hoppas han att samhällsperspektivet blir synligt.

I Play (eller: ”När jag gjorde en film som heter Play”, som han ödmjukt säger) skildrar han svarta pojkar som rånar vita pojkar; de lever upp till förväntningarna de har på sig.

I Turist springer mannen från sin familj när lavinen kommer, tar inte rollen som familje-fader – ”våra drifter har vi väldigt lite förståelse för.”

I The Square – ”ja, kungahuset är ju kul att provocera”.

– Kungen hade inte behövt alliera sig med överklassen, men det är det han har gjort. Det kan man vara väldigt kritisk mot.

Med en allt större arena – liksom popartisten Håkan Hellström, som Ruben Östlund kan förstå inte tar på sig en roll han inte är bekväm med – ökar också utrymmet för att få ut sina egna budskap.

Arbetets reporter med i The Square

Kultur

– Ja, jag får ju större och större arena och det är en av målsättningarna med att vara regissör. Om man inte är villig att slåss för sitt utrymme, är det svårt att komma fram i dag, säger han.

Dagen efter vårt möte berättar Ruben Östlund om sina planer intill ”Rutan” som tillfälligt anlagts i Slottsskogen under festivalen Way out west. Den lilla zonen för tillit ska bli den nya mötesplatsen i Göteborg, tänker han.

Statyn över Karl IX på häst, ”Kopparmärra”, vill han flytta från Kungsportsplatsen till Gustav Adolfs torg. Passande, tycker han, eftersom Gustav II Adolf var Karl IX:s son.

– Det är komiskt hur provocerande detta är, från vänster till höger möts det med avsky. Karl IX återinförde häxbränningen, ansvarade för Linköpings blodbad …

Om Rutans koncept – i filmen lägger besökarna plånbok och mobil där – fungerar?

– Gör vi den här Kopparmärra-flytten ska jag ställa Guldpalmen där, och den är värd en kvarts miljon kronor, heheha.