Stockholm håller ställningarna
Var femte privatanställd stockholmare jobbar fortfarande åt industrin. Storstadsområdet har klarat industrinedgången bättre än övriga landet.
Grafik: Arbetet (klicka på grafiken för att se den större)
Det postindustriella samhället är en sanning med modifikation. Åtminstone i Stockholm. Till skillnad mot delar av övriga landet håller Stockholm ställningarna som industristad.
Var femte privatanställd stockholmare jobbar åt tillverkningsindustrin. Det betyder att industrin är en av de största branscherna i Stockholmsområdet. Några industrigrenar har dessutom en stor del av sina anställda i huvudstadsområdet.
Enligt Stockholms Handelskammare är 10 procent av de privatanställda i Stockholms län anställda direkt av industriföretag. Till det kommer ungefär lika många som jobbar åt industrin men är anställda av tjänsteföretag.
– Industriföretagen satsar på sin kärnverksamhet. Det är lönsamt att specialisera sig, säger Daniel Lind, som är samhällspolitisk chef hos Jusek. Han har doktorerat i ekonomisk historia och tittat på bland annat industrins och tjänstesektorns utveckling och deras ökade integration.
Han förklarar att många av dem som egentligen jobbar i industrin numera är anställda i tjänsteföretag. På 70- och 80-talen outsourcade industriföretagen tjänster som städning, reception och restaurangen.
Senare började industrin i högre utsträckning anlita andra företag för it-tjänster, juridisk hjälp och marknadsföring. Och på senare tid vänder sig företagen till andra för forskning och utveckling, säger han.
Med hjälp av EU-statistik kan Daniel Lind visa att av dem som arbetar med industrijobb i Stockholm är drygt hälften anställda av tjänsteföretag.
Samtidigt har direkt anställda i industrin i Stockholmsområdet minskat betydligt mindre än i övriga landet sedan början av 80-talet.
Nedgången har varit 22 procent i huvudstadsområdet medan den i övriga landet ligger på 33 procent.
– Att Stockholmsområdet inte tappar lika mycket som landet i övrigt beror bland annat på att en del verksamheter ute i landet utvecklats dåligt, säger Bengt Lindqvist, ekonom hos arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen i Stockholm.
Som exempel lyfter han fram Saabs konkurs och att Electrolux lagt ner i Västervik, Motala och Torsvik.
Klicka på bilden för att se texten större.
Stefan Leiding är ordförande för IF Metalls avdelning i Stockholms län. Fram till 2013 minskade antalet anställda i industrin och avdelningen tappade medlemmar, men de senaste åren har facket ökat sitt medlemsantal och finns på mer än 1 000 arbetsplatser i länet.
– Ökningen beror främst på att vi jobbar systematiskt med värvning, men också på att företagen i regionen växer, säger han.
Sedan början av 80-talet har industriföretagen i Stockholmsområdet i allt större utsträckning börjat ägna sig åt administrativt arbete och tjänstemannajobb som marknadsföring, försäljning, forskning och utveckling samt jobb på huvudkontor. SCA och Sandvik har flyttat sina huvudkontor från Sundsvall och Sandviken till Stockholm.
Den rena tillverkningen finns kvar kring huvudstaden men i mindre omfattning. Vid sidan av jättarna Scania och Astrazeneca finns många mindre tillverkande företag. Teknikföretagen har 411 medlemsföretag och medianföretaget har 19 anställda.
Under 2000-talet har de tillverkande företagen flyttat till länets ytterområden enligt landstingets regionplaneavdelning. En förklaring är att de behöver stora ytor samtidigt som de inte är beroende av ett centralt läge.
I Stockholm och närförorterna är det alltmer ovanligt med tillverkande industri. Sådan finns i allt högre utsträckning i länets utkanter: Norrtälje, Rimbo, Upplands Väsby, Kungsängen, Sollentuna och Järfälla.
Industrin i stockholm
• Mellan 1984 och 2014 minskade antalet anställda i industriföretag i Stockholms län med 22 procent – från 91 000 till 71 000 personer. I övriga landet var nedgången 33 procent – från 687 000 till 460 000 anställda.
• I Stockholmsområdet arbetade 2014 13,4 procent av landets industrianställda. På 30 år har andelen ökat från 11,7 procent.
