Mitt i stadslivet frodas en medicinfabrik
Industristad Stockholm håller ställningarna. Åtminstone jämfört med övriga landet. I tre avsnitt ska Arbetet skildra nutid, dåtid och framtid. Vi börjar med ett besök på Kungsholmen. Med 800 anställda är Octapharma innerstans största industri. Grannarna undrar vad skorstensröken innehåller och när företaget ska flytta. Men läget är ett trumfkort vid rekryteringar.
INDUSTRISTAD STOCKHOLM DEL1. Mitt i ett bostadsområde och nära Mälaren ligger Stockholms innerstads största industri. Octapharma på Kungsholmen tillverkar läkemedel. Produktionen sker dygnet runt sju dagar i veckan.
– Det är så bra att jobba här på Kungsholmen. Det är nära till allt. Och nära hem till min bostad i Sundbyberg. Det känns tryggt, säger Mohammad Nemati, som fyller medicin på flaskor i ett sterilt rum.
Han gillar sitt jobb; det känns bra att tillverka läkemedel som gör nytta.
Octapharma upptar två kvarter och kring företaget finns förutom bostäder även restauranger och ett promenadstråk längs Ulvsundasjöns vatten. Bostäderna intill fabriksbyggnaderna har byggts de senaste åren.
Octapharmas kommunikationschef Per Eriksson har sedan ett år fortlöpande samtal med de närmaste bostadsrättsföreningarna. De boende har bett företaget att flytta bullrande verksamhet från tidig morgon och de vill veta vad som kommer ur Octapharmas skorstenar.
– Vi måste visa varandra respekt. Både vi och våra grannar är här för att stanna långsiktigt, säger kommunikationschefen.
I slutet av 1800-talet byggdes ett bryggeri på platsen. Under 1930-talet övergick verksamheten successivt till läkemedelstillverkning. Under andra världskriget tillverkade dåvarande ägaren torkad blodplasma till försvarets beredskapslager. Torrplasman förvarades i ölflaskor.
Dagens ägare köpte fabriken 2002 och sedan dess har antalet anställda nästan tredubblats. Det ursprungliga bryggeriet är i dag en del av fabriken.
Jonas Henningsson är asepttekniker. Det innebär att han arbetar i steril miljö och som ”förste man” samordnar arbetet på avdelningen. Han har just gjort i ordning proppar till medicinflaskorna. En stor del av fabrikens arbete sker i steril miljö, bland annat när produkterna ångsteriliseras och filtreras innan det färdiga läkemedlet fylls på flaskor.
– Det är stor variation i arbetet. Vi byter mellan de olika arbetsuppgifterna, säger han.
I hans skiftlag är det drygt 30 personer. Jonas Henningsson tycker inte att det är något särskilt att vara industriarbetare i innerstaden.
– Jag ser ingen skillnad på folk och folk, säger han.
Råvaran för läkemedelstillverkningen är i första hand blodplasma. Ur den får man fram tre olika slags läkemedel, som används mot blödarsjuka, brister i immunförsvaret och vid intensivvård. Blodplasman köper företaget bland annat från blodcentraler i Sverige.
Dessutom framställer Octapharma medicin till blödarsjuka genom att använda mänskliga njurceller för att odla fram fler celler.
Visserligen har Ali Hosseini jobbat länge på Octapharma men han är ny på det så kallade varmbadet och håller på att lära sig arbetet. Varmbadet är ett virusinaktiveringssteg som ska ta bort virus ur blodplasman.
– Företaget utvecklas och jag utvecklas med företaget. Det är roligt.
Nyligen var det tio år sedan han började på Octapharma. Det är, berättar han, 3 652 dagar sedan han gjorde sin första arbetsdag på läkemedelsföretaget på Kungsholmen.
– Det kan vara tufft att jobba här. Om jag någon gång måste ha med mig bilen till jobbet blir det mycket dyrt. 150 kronor om dagen om man räknar in bränsle, trängselskatt och parkeringsavgift.
Men han ser fördelar också. Det är nära till stranden vid Ulvsundasjön, nära till City och det är lätt att promenera i Rålambshovsparken.
– Jag älskar Stockholm. Jag har bott här i 30 år och det här är min stad.
Lönerna för de kollektivanställda är 29 000 kronor i månaden i genomsnitt före ob- och skifttillägg. Runt 135 personer tillhör IF Metalls avtalsområde. De arbetar som tekniker och i den delen av produktionen där läke-medlen filtreras och fylls på flaskor.
Ytterligare runt två hundra anställda arbetar i produktionen. De räknas som tjänstemän och har sin fackliga tillhörighet hos Unionen.
De arbetar med fraktionering – uppdelning – av blodplasman i olika delar för att göra läkemedel och de odlar också celler för att framställa medicin mot blödarsjuka.
– Det pågår en gränsdragningstvist. Vi tycker att majoriteten i produktionen ska tillhöra IF Metall, säger Mikael Alatalo, ordförande för IF Metall på Octapharma.
Det händer att folk som bor intill anläggningen undrar när fabriken ska flytta, berättar Mikael Alatalo. Det ryktas att mäklare lovat bostadsköpare att Octapharma inom kort ska ge sig av från Kungsholmen.
– Det är ganska unikt att ha ett industrijobb mitt i stan. Våra nya grannar i bostadsrätterna tycker det är märkligt att vi finns här, säger fackordföranden Mikael Alatalo.
Själv bor han i Stuvsta söder om Stockholm och tycker det fungerar bra att ta sig till jobbet kommunalt.
Enligt Alex Sheepers, vd för Octapharma, går det bra för företaget och några planer på att flytta tillverkningen finns inte. I stället har man omfattande planer på nyinvesteringar. Och läget är ett starkt argument för att rekrytera personal, säger han.
Octapharma är inte ett aktiebolag utan privatägt och det är enligt vd en förklaring till att företaget kan satsa långsiktigt och inte ständigt tittar på kvartalsresultatet som många börsföretag gör.
Själv är Alex Sheepers från Sydafrika.
– Vi är inget firing- och hiringföretag. Vi tar ansvar för dem vi anställer och vi kan satsa långsiktigt, säger han med en mix av engelska och svenska.
Octapharma är ett av få tillverkande företag som är kvar i Stockholms innerstad. Många har flyttat. Vd:s förklaring till detta handlar om att industrin minskar i hela landet.
– Löneglidningen är en killer, anser han.
Dessutom menar han att regler för anställningsskydd skapar problem och att det kan ta tid att komma överens med facket om förändringar.
Fackets Mikael Alatalo har inte samma inställning. Han tror att industriföretag flyttar från Stockholm och innerstaden för att få lägre kostnader för sina lokaler. Däremot håller han med om att ett familjeägt företag kanske satsar mer långsiktigt än ett börsnoterat, som hela tiden jagar vinst.
– Jag ser dock ingen solklar koppling till ansvar för personalen. Det är nog mer komplicerat, men det kan ju vara så att ägaren ser företaget som sitt livsverk och att personalen ingår i det, säger Mikael Alatalo.