Barnatro och rättvisepatos för Lundby-Wedin

ARBETET GÅR I KYRKAN MED Wanja Lundby-Wedin. Tegel, betong, trä. När arkitekten Johan Celsing skulle bygga Årsta kyrka ville han att det enkla skulle stå i förgrunden. När Arbetet ska intervjua Wanja Lundby-Wedin är det här hon vill att vi ska mötas. Som kyrkopolitiker är det i Enskede-Årsta församling hon har sin hemvist och valkrets.

Till skillnad från den traditionstyngda hundraåriga kyrkan i Enskede, där hon själv är döpt och numera sjunger i kör, är Årsta kyrka en ljus, modern, kubistisk byggnad med mycket ljusinsläpp.

En kyrka som sätter fingret på det som Wanja Lundby-Wedin vill bli förknippad med: den demokratiskt styrda folkkyrkan.

– Välkomnande och öppen för alla. Här sjuder det av aktiviteter hela dagarna, säger hon och visar runt i det ljust inredda kyrkorummet med betongornament i taket.

Begreppet Folkkyrka är ett inte okontroversiellt koncept som stötts och blötts sedan kyrkan skiljdes från staten, beskrivet som en rest från ett Folkhemssverige som inte längre finns.

Prästen och samhällsdebattören Kent Wisti skrev nyligen i en krönika i Dagens Nyheter att visionen om den folkkyrka som växte fram jämsides med arbetarrörelsen borde gå i graven, i stället för – som han befarar – beblandas med vänster- och högerpopulistisk folkhemsnostalgi.

Wanja Lundby-Wedin tar diskussionen med ro. Hon har tagit med sig en tummad bibel till intervjun. Ett exemplar av den då nytryckta upplagan, som Lillemor Erlander, (sonhustru till Tage Erlander) själv LO-ekonom och präst, dedikerat med två bibelverser till Wanja personligen året innan hon valdes till LO:s ordförande.

Hon citerar den ena: ”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar. Inte kan väl tron rädda honom. Om /…/ den fattige saknar mat för dagen, vad hjälper det om ni om ni säger gå i frid /…/ och inte ger dem vad kroppen behöver.” 

– Precis så. Det är inte bara att tro, man måste vara sin tro i sina gärningar. Vad hjälper det om jag står och håller aldrig så fantastiska första maj-tal och talar om för människor hur mycket vi ska göra, om jag sen inte gör något. Att vara politiskt och fackligt aktiv är att verkligen visa förändring. Så funkar också kyrkan för mig.

Barnatron har alltid funnits där, ett medfött rättvisepatos som hon menar stämmer med de kristna värderingarna.

– Tron har varit en styrka för mig hela livet, under alla mina år som fackligt aktiv och inte minst under alla mina år på LO.

I förra kyrkovalet fick Wanja Lundby Wedin de enskilt flesta personkryssen till kyrkomötet, som är kyrkans fullmäktige. Därefter valdes hon in som en av 14 ledamöter i kyrkostyrelsen, som kan liknas vid kyrkans regering.

Det innebär mycket makt. Hur har du förvaltat den?
– Jag har velat se en kyrka där människors lika värde och rätt står i fokus. Där vi tar kampen mot rasism och diskriminering.

Hon målar upp bilden av en kyrka med ”låga trösklar och breda portar, en kyrka som rymmer alla”, även de som inte är medlemmar. Hon ser stora likheter med fackföreningsrörelsens utmaning att hitta nya modeller att få med sig fler.

– Att inte vända någon ryggen borde vara lika grundläggande i det politiskt fackliga arbetet som i den kristna tron.

Under förra kyrkovalrörelsen gick SSU ut med parollen ”Jesus var socialdemokrat”. Ett påstående som inte passerade utan kritiska mothugg. ”Ut med politikerna från kyrkan”, ljöd gensvaret. Wanja Lundby-Wedin använder ordet ”fånig” när hon beskriver diskussionen om att kyrkan inte ska styras av politiker utan teologer.

– Partiernas värdegrund gör det tydligt för dem som röstar. Socialdemokraterna var till exempel väldigt drivande i beslutet om samkönade äktenskap som antogs 2009.

Det största hotet mot kyrkan är i stället, ”de reaktionära grupper som samlar kvinnoprästmotståndare, motståndare mot könsneutrala äktenskap och andra krafter som ställer människor mot varandra”, säger hon i brandtalsanda.

– Vi måste hålla tillbaka och det måste vi lyckas med.

Arbetets intervjuserie

• Spelarfackets Magnus Erlingmark försvarar kollektivavtalet

• Gråsossens Stefan Carléns recept: läs, läs läs! 

• Aktivisten Jenny Bengtsson tar ett steg tillbaka

• Känslor och nationalekonomi hos LO:s jämlikhetsutredare Marika Lindgren Åsbrink.