Tiondelar på värdet av avtalen
Har LO-förbunden lyckats få en ökning på 6,5 procent plus extra pengar för dem med lägre löner – eller har de gjort eftergifter för att få låglönesatsningen? Arbetet försöker tränga förbi retoriken, med blandat resultat.
LÄS OCKSÅ Låglönesatsning ska rädda märket
Industrin
Teknikavtalet är ”rent” – det innehåller bara höjda löner med 6 procent plus höjda pensionspremier med 0,5 procent. När potter bildas vid företagen ska den lägsta månadslön som används vid beräkningen vara 24 000 kronor i år – däri ligger låglönesatsningen.
Denna gräns flyttas upp 2018 och 2019. Någon ”betalning” för låg-löne-satsningen finns inte i avtalet. Det samma gäller andra ”rena” avtal inom industrin, till exempel det mellan IF Metall och Ikem, där löneökningarna landar på 6,62 procent.
Fastighetsskötarna
Löneökningarna blir 6,67 procent på tre år, det har Almegas förbundsdirektör Stefan Koskinen bekräftat. När han hävdar att kostnaderna ändå stannar vid 6,5 procent är huvudargumentet ett förtydligande i avtalet om löneavdrag i de fall anställda slutar vid företag där semesterår och intjänandeår sammanfaller.
Knappast en eftergift då skrivningen bara bekräftar gällande rätt, säger Fastighets Jari Visshed.
Handeln
Låglönesatsningen finns med i avtalen. Svensk Handel hävdar att uppgörelserna ändå inte kostar mer än 6,5 procent, kanske främst därför att facket gav upp sitt veto mot arbetstidsförändringar för lageranställda. Att värdera vetot låter sig inte göras för utomstående.
Men om förändringen sved för enskilda klubbar som lyckats utnyttja vetot effektivt, så var den betydelselös hos de stora lager-arbetsgivarna (ICA, Coop med flera) där vetot redan har avtalats bort. Handels har länge känt att vetot är ”knepigt” att hålla fast vid, enligt en facklig källa. I spelet ingår att Svensk Handel – men förmodligen även Handels – bekymras av avtalsshopping då företag söker sig till andra kollektivavtal för att slippa vetot.
Hotell- och restaurang
Facket jublar över löneökningar på 7,19 procent med låglönesatsningens hjälp. Visita säger att kostnaderna ökar med bara 6,5 procent och pekar på att avtalets lägsta löner för dem som fyllt 20 år höjs med bara 80 procent av det krontal som de utgående lönerna höjs med. Då många lämnar branschen och nya kommer in på avtalets lägsta löner har detta stor betydelse.
Exakt hur stor beror på personalomsättningen i branschen – och den statistiken har utomstående inte tillgång till. Förhandlare inom andra LO-förbund bedömer dock att HRF har gjort en eftergift i fråga om lägstalönerna, och även i fråga om anställningsskyddet för visstidsanställda. Till spelet hör att HRF anser att de som stannar kvar länge i branschen (och utgör kärnan i HRF:s medlemskår) måste få bättre löneutveckling, och att en mindre höjning av ingångslönerna är ett sätt att åstadkomma det.