På norska LO:s kongress fattade man den 12 maj beslut om att verka för en internationell ekonomisk, kulturell och akademisk bojkott av Israel. Röstsiffrorna var 193 för och 117 emot.

Vi i Socialdemokratiska Israelvänner (SIV) anser att detta är ett djupt olyckligt beslut som på inget sätt bidrar till dialog och lösning av konflikten.

Tanken om bojkott utgår från en partisk och oförsonlig syn på konflikten – att alla vägar är uttömda och endast fördömanden återstår – detta har sällan varit en konstruktiv väg ut ur konflikter.

De som står bakom bojkottsförslaget tar heller inte hänsyn till det våld Israel utsatts för, eller det motstånd mot landets existens som funnits alltsedan staten grundades 1948. Inte heller tas hänsyn till den oförsonlighet, hat och antisemitism som staten Israels motståndare utövar.

Israel ska självklart kritiseras. Den israeliska högern för en politik som inte leder till fred, och utökade bosättningar är självklart att fördöma. Men kritiken är ofta obalanserad utan att ta hänsyn till det ansvar som båda parter i konflikten har.

Den europeiska socialdemokratin har heller inte alltid förmått skilja på staten Israel och den högerpolitik som fått råda alltför länge. Man har inte uppmärksammat den israeliska vänsterns ansträngningar att i trängt läge skapa ett inrikespolitiskt utrymme och samtidigt verka för en förnyad fredsprocess.

Det ska också sägas att detta kongressbeslut inte var vad den nyvalde norske LO-ledaren Hans-Christian Gabrielsen ville se – han argumenterade emot. Även Arbeiderpartiet har gjort klart att de inte stödjer LO:s beslut. Det ursprungliga förslaget innehöll kritik mot Israels bosättningspolitik och även förslag om bojkott av varor från de ockuperade områdena.

Men detta var inte nog för kongressmajoriteten som fick igenom att Norge ska verka för en genomgripande internationell bojkott (beslutet innebär alltså inte att Norge själv ska ta dessa ställningstaganden omedelbart, men det visar på en klar inriktning).

Även i Sverige – både inom och utom socialdemokratiska led – har det lyfts förslag på bojkott av Israel på samma sätt som norska LO nu fattat beslut om.

Vi i SIV vill motverka denna utveckling – vi tror inte att bojkott är lösningen på konflikten – vi tror på att upprätthålla dialog, även med stater som leds av en politisk rörelse som vi är främmande inför.

Isolering leder bara till att staten Israel känner sig ansatt av en fientlig och oförstående omvärld. Framför allt den israeliska högern utnyttjar det faktum att Israel upprepat och ensidigt kritiseras. Med det följer att opinionen går högerut – vilket blockerar möjligheten för en fredsuppgörelse och en palestinsk stat.

Det försvårar också för den israeliska socialdemokratin som inrikespolitiskt kläms mellan å ena sidan en allt vulgärare höger understödd av de ultraortodoxa och å andra sidan vänstern som parlamentariskt har föga stöd i opinionen. För att kunna förändra måste man ha folkflertalet i Israel med sig.

Vid svenska LO:s kongress 2016 förekom inga  motioner med krav på bojkott av Israel – det var bra – vi i SIV vill gärna se att LO:s ledning tydliggör att man inte vill se en utveckling inom svenska LO som leder till ett liknande beslut i Sverige som det norska LO nyligen fattat, utan att man istället uttalar att man vill verka för utökad dialog politiskt och fackligt mellan arbetarrörelsen i Sverige och Israel.

Sverige och Norge bör gemensamt verka för en tvåstatslösning, undvika ensidighet i debatt och agerande, och vi bör upprätthålla goda relationer med båda parter. Så var fallet när våra länder ledde fredsförhandlingar inför Osloavtalet, och efter förhandlingarna i Camp David.

Den som skriker högst och mest är sällan den som åstadkommer mest!

Ulla Bab Rydbeck