Stressen bland unga ökar kraftigt. I tidningen Arbetarskydds majnummer presenteras nya och alarmerande siffror över stressen bland unga. På fem år har antalet unga kvinnor som drabbats av utmattningssyndrom vuxit med 400 procent.
Bland männen är det – om än från en betydligt lägre nivå – 500 procent fler som drabbas av utmattningssyndrom.
Den utvecklingen borde få larmklockorna att ringa. Unga möter i dag en tuff arbetsmarknad. De senaste åren har till exempel sms-jobben rakat i höjden. Det blir en jakt på timmar, utan trygghet.
Men det är lika mycket en fråga om hur man har det de timmar man befinner sig på jobbet. Många gånger kan man på sitt första jobb möta en mycket komplex situation. Som Ann Georgsson, ombudsman Kommunal, säger till Arbetarskydd ”Du får liten tid till handledning och stöd i jobbet. Allt ansvar vilar på dina axlar och du jobbar under tidspress.”
Utmattningsdepression innebär en lång väg tillbaka till arbetslivet. Men de sjukregler vi har i dag lägger inte fokus på bästa möjliga väg tillbaka till arbete. I stället handlar det om ett regelverk som har stora brister förutsägbarhet och rättssäkerhet.
En enkelspårig jakt på att få ned sjuktalen har inneburit att snaran dragits åt än mer. Att då – som många unga – ha en otrygg anställning kommer göra vägen tillbaka ännu tuffare. Det är långt ifrån säkert att trygghetsnätet kommer att bära. Och kanske heller inte så lätt att veta vilka krav man skulle kunna ställa.
Nu måste större ansträngningar till för att unga ska kunna göra entré i vuxenlivet utan att det ska behöva vara en tid präglad av ångest.
Arbetsgivare ska inte kunna smita undan sitt arbetsmiljöansvar bara för att de anställda är unga inhoppare som bränner ut sig när de via företagsappen försöker få så mycket arbetstid som möjligt.
Det vore också önskvärt att dessa frågor fick en större plats i den politiska debatten. Vilka arbetsvillkor ska vi ha som gör att man orkar arbeta ett helt yrkesliv? Att man slits ut redan de första åren i arbete säger att något inte står rätt till.
