Bulgariska chaufförer kör lastbil i Sverige för en fjärdedel av en svensk lön och sover i förarhytten. Rumäner diskar och polacker bygger hus för löner långt under de svenska.

Exemplen på hur arbetare från andra EU-länder utnyttjas har blivit en särskild genre i svenska massmedier.

Liksom rapporterna om hur svenska åkerier och byggföretag pressas av konkurrenter som kan strunta i svenska kollektivavtal.

– Så länge löntagare ställs mot löntagare uppfattar många EU som ett hot. Då får vi populistiska, EU-fientliga tongångar i land efter land, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Problemet har, som LO ser det, sina rötter i EU:s grundvalar. Kärnan i EU-samarbetet är den gemensamma marknaden, där varor, tjänster, arbetskraft och kapital ska kunna röra sig fritt över gränserna. Nationella regler som hindrar den fria rörligheten skapar ständiga konflikter om vad som ska ha företräde.

– Och när konflikterna mellan arbetstagares rättigheter och den fria rörligheten hamnar i EU:s domstol, så väljer domstolen varje gång den fria rörligheten, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Då problemet sitter djupt kan det inte lösas med mindre än att EU:s grundlag ändras. Det anser i alla fall både LO och facken i övriga europeiska länder. De kräver att ett så kallat socialt protokoll fogas till EU:s fördrag.

– Egentligen behövs bara en enda mening, säger Karl-Petter Thorwaldsson. I fördraget ska det stå: ”Arbetstagares rättigheter ska inte underordnas den fria rörligheten”.

Det låter enkelt, men vore i själva verket omvälvande, enligt LO:s ordförande.

– Att de anställdas villkor inte är underordnade betyder ju att de tvärtom är överordnade. Vi skulle kunna kräva svenska löner på svensk arbetsmarknad. Om skrupelfria företag vill konkurrera med låga löner och dåliga villkor skulle vi kunna sätta dem i blockad.

Att ändra i EU:s grundlag är en gigantisk uppgift. Den europeiska fackföreningsrörelsen har försökt i ett årtionde utan att lyckas.

Det var faktiskt snubblande nära 2009, då Irland folkomröstade om EU:s Lissabonfördrag. Men det sociala protokollet föll på att Storbritannien sa nej.

En kedja av händelser gör att LO:s ordförande nu ”är mer optimistisk än någon gång tidigare”:

• 2013 kom LO och Socialdemokraterna överens om att nästa gång EU:s fördrag ändras ska den svenska arbetarrörelsen ge sitt stöd bara på villkor att det sociala protokollet införs.

• 2014 blev Stefan Löfven statsminister. Två dagar efter valet föreslog Karl-Petter Thorwaldsson att Löfven skulle kontakta S och LO i Tyskland och Österrike för att söka samarbete i frågan.

• 2015 enades de svenska, tyska och österrikiska socialdemokraterna och de fackliga centralorganisationerna LO, DGB och ÖGB om att inte acceptera en fördragsändring i EU med mindre än att det sociala protokollet tas in.

– Och dagen efter att Macron blev vald till president i Frankrike åkte han till Tyskland, säger Karl-Petter Thorwaldsson. Efter mötet med Angela Merkel sa de båda att de överväger en fördragsändring i EU.

Fördragsändringen har inget med arbetstagares rättigheter att göra, den är tänkt att stärka skyddet för euron. Men när den blir aktuell – oklart när – får de krafter i EU som vill ha det sociala protokollet sin chans.

– Då ska vi vara på tårna, säger Karl-Petter Thorwaldsson. I dagarna startar LO en kampanj riktad till medlemmarna för att förklara frågan. Vi vill ha uppbackning från dem som berörs. För de kommande åren kan det bli tuffare tag i EU.

Flera länder i Östeuropa vill kunna konkurrera med låga löner. Kan de blockera frågan?
– De kommer att försöka, men jag tror inte att de lyckas, svarar Karl-Petter Thorwaldsson.

– Principen att villkoren i det land där arbetet utförs ska gälla är rimlig, det tycker egentligen alla. Tyskland har lagstiftat om att alla transporter i landet ska ske med tyska minimilöner. I Österrike är det här en av de största politiska frågorna – till Wien kommer varje dag migrerande arbetare från grannländerna in och dumpar villkoren.

Att ändra EU:s fördrag verkar ändå svårt. Räcker det inte att ändra EU:s regler om villkoren för dem som arbetar tillfälligt i ett annat EU-land, det så kallade utstationeringsdirektivet?
– Det är ett steg i rätt riktning. Och ett nytt utstationeringsdirektiv som gör det lättare att kräva svenska löner för arbete i Sverige ser ut att vara på väg, kanske redan i juni, säger Karl-Petter Thorwaldsson, som har täta kontakter med Marianne Thyssen, EU-kommissionären för arbetsmarknadsfrågor.

– Men ett nytt direktiv räcker inte. Det är bara plåster på såret.

Brexit, eurokris och flyktingströmmar har skakat EU. Det gör Karl-Petter Thorwaldsson förhoppningsfull.

– Politikerna inser att om EU:s regler leder till konkurrens med låga löner, så blir EU impopulärt. Brexit är ett exempel på just det. Det är tid för förändring.