Arbetets reporter med i The Square

Egentligen hade hon bara tänkt stötta sin dotter som ville gå med i en statistgrupp. Något eget uppdrag skulle det inte bli.

– Men så ringde de och frågade om jag ville vara med i The square, i en tagning på Grand Hôtel. Jag tackade ja direkt, för att det var just Ruben Östlund. Han är verkligen bra på att skildra socialrealism på ett inkrypande sätt, som väcker mycket känslor.

Hur var det?
– Tre heldagars filmande, med omtagningar, omtagningar, omtagningar … Scenen är en middag där huvudrollsinnehavaren har bjudit in stadens societet för en utdelning av ett stipendium till en konstnär. Det var jättespännande och jag tror att jag överspelar. Det kom situationer där jag gärna hade agerat mer. Jag hade velat ha en mer framträdande roll, ha ha!

Du fick mersmak?
– Ja, precis.

Hur var Ruben Östlund?
– Han var otroligt bra på att ta oss statister i den här påfrestande situationen med omtagningar. Väldigt uppmuntrande och inspirerande. Det kändes som om det vi gjorde var jätteviktigt.

Vilse mellan instinkt och samhällsmoral

Kultur

Hur är det att vara reporter på Arbetet jämfört med att spela i en storfilm?
– Ha ha. Det är ganska stor skillnad. Vad ska jag säga? Att vara statist i en Ruben Östlundfilm är en once in a life time-situation och det är jäkligt najs. Att vara reporter på Arbetet är också en häftig grej och jag är jätteimponerad av alla här, men det är ju ändå lite …

Vardag?
– Nej, jag tycker det här är spännande också. Men på en lite annan nivå.

Att ha varit med i en Guldpalmenvinnare kan du berätta för barnbarnen sedan.
– Ja, om de förstår vidden av det. När man en gång i livet är med i en enda film så vinner den Guldpalmen, ja det är kul. Man blir lite odödlig faktiskt. Om man kommit med i filmen … Jag hoppas bli inbjuden på premiären.