I veckan samlas IF Metall för kongress i tekniktäta Göteborg. Industriarbetare från hela Sverige samlas för att forma framtiden. Fackliga företrädare som på tusentals arbetsplatser förverkligar den svenska modellen. Ansvarstagare för stark lönebildning och sund samhällsekonomi. Det som är IF Metall.

Vårt kongresstema är Framtidens industriarbete. I centrum står möjligheter och utmaningar som följer med den snabba teknikutvecklingen. Industrins arbetare upplever hur digitalisering, robotisering och automatisering påverkar jobb och arbetsplatser. Nanoteknik ger ny kraft till tillverkning av metaller och plaster. Klimatsmarta lösningar öppnar upp för nya marknader. Det sker snabbt, och möjligheterna för Sverige är stora. Dessa möjligheter måste tas tillvara.

Svensk industri bygger på styrkan i mötet mellan teknik och människa. I en snabb teknisk utveckling behöver därför anställdas kunskaper och färdigheter snabbt kunna uppgraderas. Det är för landets arbetsplatser skillnaden mellan stark internationell konkurrenskraft eller neddragningar och uppsägningar. Det är för många människor skillnaden mellan jobb i utveckling eller risken att få långvarigt stämpla a-kassekort.

Utbildningspolitiken behöver röra sig i takt med utvecklingens behov. Arbetsmarknadspolitiken behöver konkret bidra till arbetsplatsernas behov av kompetens. Sverige behöver ett lyft för lärandet i arbete. Med kompetensutveckling vänder vi hot till möjligheter.

IF Metall är alltid redo att ta ett aktivt ansvar för utveckling. Tillsammans med industrins arbetsgivare har vi tagit fram ett system för validering av yrkeskunskaper – ”Industriteknik Bas”.

Det ger en konkret kartläggning av de kompetenser som finns idag, och som lägger grund för systematiska utbildningsinsatser för de kompetenser som behövs imorgon. Det är en av pusselbitarna för Framtidens industriarbete.

Vi är redo att ta vårt ansvar, men vi har också anledning att vara självkritiska. Industriavtalet som tecknades 1997 har inneburit ordning och reda i lönebildningen efter en lång period då reallöneökningarna uteblev.

Samtidigt har industrins konkurrenskraft stärkts. Vad som inte har varit lika framgångsrikt är arbetet med kompetensutvecklingen. I dialog med arbetsgivare är vi beredda att arbeta för att vi genom våra kollektivavtal kan nå längre för att öka anställdas chanser till lärande i arbetet.

För att ta ett helhetsgrepp kring frågan ser vi ett behov av att även politiken kommer med ordentligt i matchen. Vi upplevde ett tag att det var så. Socialdemokraterna föreslog, under år i opposition, att Sverige skulle ta fram system för kompetensutveckling i arbetslivet. I regeringsställning hörs mindre.

För cirka ett år sedan presenterade regeringens Framtidsråd ett intressant förslag om att öka takten i lärande i arbetet. Bra och kloka resonemang lyftes fram om insatser för vägledning, validering och modeller för utbildningsfinansiering. Ett konkret förslag om att tillsätta en utredning lämnades till regeringskansliet, och vi som parter på arbetsmarknaden skulle få finnas med. Från ansvariga departement och statsråd är det sedan dess tyst.

I februari kom ett utspel från Socialdemokraterna. Systemet för korttidsarbete under allvarliga kriser skulle innehålla möjligheter till utbildningsinsatser. Bra, helt i linje med både fackliga och arbetsgivares tidigare önskemål. Sedan dess har det blivit tyst.

Kompetens är den avgörande frågan i den snabba och genomgripande utveckling som följer i digitaliseringens spår. Återkommande chanser till lärande i arbete förebygger risker för långvarig arbetslöshet. Kompetens för möte mellan människa och teknik möjliggör framtidens industriarbete på arbetsplatser som finns och utvecklas i hela Sverige. Så, vad beror tystnaden på?

Anders Ferbe, förbundsordförande IF Metall
Marie Nilsson, vice förbundsordförande IF Metall