Gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström (S) vill att gymnasiets introduktionsprogram ska utökas med korta jobbkurser så att eleverna snabbt kommer ut i arbete. Vid första anblicken är förslaget besvärande likt de tidigare borgerliga förslagen om att kapa teoretiska ämnen och låta elever med bristande studieresultat snabbt komma ut till enkla jobb.

Vid en andra anblick är likheten fortfarande besvärande.

Men, för att vara rättvis, i Anna Ekströms förslag finns en långsiktighet som förhoppningsvis faller ut rätt och som definitivt inte har funnits med i de tidigare borgerliga förslagen.

Gymnasiets introduktionsprogram är till för att ge elever med svaga resultat en bas för fortsatt lärande. Och med rätt uppföljning kan elever med Anna Ekströms förslag fortfarande ges möjlighet till en senare vidareutbildning. Det är extremt viktigt att den möjligheten finns kvar då chanserna på arbetsmarknaden långsiktigt är starkt beroende av om den sökande har gymnasiekompetens eller inte.

När vi ser hur det fria skolvalet och den fria etableringsrätten har urholkat arbetarbarnens möjligheter att tillgodogöra sig rätt kunskaper måste vi vara mycket aktsamma med nya förslag som riskerar att befästa dessa olikheter.

Som Per Molander, tidigare generaldirektör på Inspektionen för socialförsäkringen och författaren till ”Ojämlikhetens anatomi” skriver i sin nya utmärkta genomgång av offentlig sektor, så är det nödvändigt att i ett samhällsperspektiv se kunskap och rätt till utbildning som ett samhälleligt totalansvar.

Alliansens skola, som till stora delar ännu består, lämnar över ansvaret till marknaden, eleven och dennes föräldrar. Men vi har inte en solidariskt finansierad skola för vare sig marknadens, den enskilde elevens eller föräldrarnas skull.

Målet för en offentligt finansierad skola måste i stället vara att ge alla elever samma chanser till utbildning. En utgallring utifrån föräldrars och elevers status kommer alltid att befästa klasskillnader och försämra samhällets utveckling.

Men det är också här den stora skillnaden syns i Anna Ekströms förslag gentemot Alliansens favoritskola.

Gymnasieexamen ska vara fortsatt prio ett, enligt Anna Ekström, och slutmålet måste fortsatt vara det som formulerades av statminister Stefan Löfven redan då Socialdemokraterna fortfarande satt i opposition; att alla ska ges möjlighet att skaffa gymnasiekompetens.

En skyldighet för kommuner att tillhandahålla Komvux-utbildning för alla som vill läsa vidare finns redan på plats sedan nyår. Här är skillnaden markant gentemot Jan Björklunds gamla skola där en del obligatoriska val förlades redan på grundskolenivå samtidigt som möjligheterna för eleven att senare i livet läsa i kapp ströps markant.

Denna utgallringsmekanism förstärkte ytterligare den socioekonomiska snedfördelningen i svensk skola och låste in arbetarbarn i förutbestämda yrkesval.

Begreppet ”inlåsningseffekt” brukar från högerhåll användas som ett argument för att sänka ersättningar och bidrag, eftersom människor annars anses bli för lata och inte vilja jobba.

Men den inlåsningseffekt för arbetarbarn som har skapats i Alliansens skola nämns aldrig i en borgerlig värld. Det är en inlåsningseffekt Alliansen eftersträvar, till enkla och helst lågbetalda jobb för arbetarklassens barn.

Korta jobbkurser efter vilka skolan kan säga tack och hej och skicka ut eleven på arbetsmarknaden kan riskera att förstärka dessa inlåsningseffekter. Det är därför vi ständigt måste hålla möjligheten till framtida studier öppen.

Rätt utformat kan Anna Ekströms förlag kan vara en snabb väg till arbetsmarknad med möjlighet till vidareutbildning. Men förslaget bör följas nogsamt.