Familjens trygghet hänger på en skör tråd

LÄS OCKSÅ Migrationsverket: Kommunen har inte förstått lagen

– Vi har fastnat i ett slags moment 22, berättar Abdulmanan Alhallak när vi träffar honom och hans fru Amar Zeino Alhallak på deras SFI-skola i Täby centrum, norr om Stockholm.

Abdulmanan Alhallak berättar om familjens dilemma genom en anekdot från Mellanöstern: Det var en gång en man som bestämde sig för att överge moskén för kyrkan. Han lämnade moskén men råkade dö innan han nådde fram till kyrkan.

Abdulmanan Alhallak är orolig att familjen snart mister både kyrkan och moskén. Han har nämligen fått ett halvt löfte om jobb som skräddare efter några dagars praktik på ett företag som syr ihop storbildsannonser. Tackar han ja till jobbet blir familjen av med sin etableringsersättning.

Det är inget konstigt med det, tycker han. Kan man stå på egna ben ska man inte ha bidrag. Problemet är att familjen kan tvingas att flytta till en annan del av Sverige, eftersom Danderyds kommun om några månader vill ha tillbaka lägenheten familjen fått bo i.

– Då kan vi bli av med allt samtidigt: lägenhet, jobb och etableringsersättning. Därför vet jag inte om jag ska tacka ja om jag får jobbet.

Visserligen har de vetat hela tiden att kontraktet för tvåan i Danderyd bara var på två år. Men de hade ändå hoppats att få bo kvar där när de lärt sig tillräckligt svenska och skaffat sig ett jobb som familjen kan leva på. Åtminstone tills de kan få en bostad genom den vanliga bostadskön. Det som oroar dem mest är hur det ska gå för barnen, två söner på nio och sju år, i skolan.

– Det blir fjärde skolan på två år om vi tvingas flytta från Danderyd, precis när de hunnit skaffa sig nya vänner i skolan, säger mamma Amar Zeino Alhallak.

Vi kliver in i utbildningsföretaget Eductus SFI-skola under dagens första paus en solig morgon på senvintern. Här pluggar drygt 400 elever från världens alla hörn i tre skift.

Svenska för invandrare, SFI, har tre studievägar och sex nivåer beroende på studievana och skolbakgrund i hemlandet, förklarar skolledaren Emma Rönnberg. Hela undervisningen avslutas med kurs D som är gemensam för alla elever. Och det är där paret Alhallak befinner sig nu efter åtta månaders studier. Det är deras sista vecka i skolan. Han har redan gjort det nationella provet och hon ska göra provet idag.

En vecka senare berättar Amar Zeino Alhallak i telefon att både hon och hennes man fått godkänt på det nationella provet. Det innebär att de kan gå vidare nu. Till komvux kanske, om de inte får jobb. Förra gången vi sågs berättade hon att hon så gärna ville utbilda sig till modersmålslärare i arabiska. Nu har hon kommit på andra tankar.

– Först vill jag ha ett jobb där jag kan prata med svenskar. Vilket jobb som helst.

Hon berättar att hörförståelsen var den svåraste delen i det nationella provet. Hon tror att den bara kan övas i vardagen, genom att prata med folk.

När Arbetet hälsade på i deras nya bostad i Djursholm för ett år sedan hade de inte stött på några grannar ännu. De var nyinflyttade och Amar Zeino Alhallak trodde inte att det skulle dröja länge innan människorna skulle börja komma ut ur sina hem.

– När snön smälter bort, gräsmattorna blir gröna igen och solen börjar värma upp parkerna kommer vi nog kunna se alla människorna och även vilka grannar vi har, sade hon.

Drygt ett år senare har de fortfarande inte träffat några grannar.

– Många är småbarnsfamiljer som jobbar. Jag förstår att de inte har tid med umgänge mellan alla hämtningar och lämningar.

I skolans fullsatta fikarum sitter ett dussin elever med var sin volontär. Volontärerna kommer till skolan varje dag för att öva vardagssvenska med eleverna. Eleverna skrattar åt sina egna språkliga kullerbyttor och får hjälp att bygga upp korrekta meningar, långsamt och ord för ord.

Det är tanken med pedagogiken. Man ska lära sig prata genom att prata. Eller prata på utan att bry sig allt för mycket om de grammatiska reglerna och andra språkliga fällor.

Arbetet får sitta med i klassrummet när paret Alhallak och de övriga D-kursarna får sin sista lektion för dagen. Läraren Mariatta Hellström presenterar oss för klassen och passar på att ge en liten historik om svenska fack på lätt svenska. Sedan rivstartar hon med ”Bruden som försvann”, en ryslig historia om ett bröllop för hundra år sedan. Eleverna har fått texten i läxa och nu ska läraren kontrollera läsförståelsen.

– Ni får fem minuter på er för att svara på frågorna två, tre och fyra. Men googla inte, säger hon bestämt.

Det verkar inte hjälpa. Alla tar fram sina mobiler för att hitta någon synonym till ”en hel del”.

Hel… o del… hmm, mumlar en elev. Han skakar på huvudet och surfar vidare utan att lyckas få ihop de två motsatserna till en meningsfull helhet. Till sist förklarar läraren att det betyder många eller mycket. Han ler glatt och fortsätter att skaka på huvudet. Så enkelt och obegripligt svårt.

Läs alla delar av Vägen in

Del 1: Från Syrien till Sverige genom eld och vatten

Del 2: Barnen har landat

Del 3: Nu kan de starta sitt nya liva – men var?

Del 4: ”Att kunna laga sin egen mat är fantastiskt”