HRF:s, Hotell och restaurangfacket, avtal blev en seger. Med endast ett dygn kvar till varslad konflikt drog arbetsgivaren Visita på tisdagen slutligen tillbaka sitt orimliga motstånd mot att lågavlönade inom hotell och restaurang skulle få lika stora påslag som lågavlönade inom industrin.
Tyvärr har Visita alltmer förvandlats till en hårdnackad motståndare till rimliga påslag för de allra lägst avlönade. Det är svårt att förstå. Ska vi värna en ansvarsfull svensk lönebildning där industrins märke blir normerande för all lönebildning – vilket alla fackliga och arbetsgivarorganisationer säger sig vilja – så måste det också gälla de ingående låglönepåslagen. Industrins märke måste följas fullt ut, inte bara i de delar där Visita ser en möjlighet att pressa lågavlönades löner ännu mer.
Årets försvar av den låglönesatsning som LO-förbund gemensamt ställt sig bakom har därför varit av mycket stor principiell vikt. Det kan aldrig vara rimligt att arbetsgivare inom en bransch med hög andel låginkomsttagare och hög personalomsättning bryter sig loss från den sammanhållna lönebildningen och kör sitt eget race med syftet att ytterligare förstärka landets inkomstklyftor.
I och med den treåriga uppgörelsen har HRF lyckats försvara den ansvarsfulla lönebildning som arbetsgivaren Visita uppenbarligen velat överge.
Det som återstår inför kommande avtalsrörelser när dessa tre år är till ända är att rikta ännu större fokus på lägstalönerna i avtalet. I den överenskommelse som nu slutits kommer lägstalönerna, alltså de löner som nyanställda kan erbjudas enligt avtal, endast att höjas med 80 procent av den låglönesatsning som nu gått igenom, såvida de nyanställda inte har jobbat inom yrket i minst sex år då 100 procent gäller.
Det kan tyckas ha en mindre påverkan när lönerna generellt ökar med den låglönesatsning som bestämts inom industrin.
På sikt kan det dock ha en större påverkan på den strukturella löneutvecklingen inom branschen. Inför nästa avtalsrörelse år 2020 bör det därför vara dags för LO-förbunden att inte bara diskutera hur de gemensamt ska klara låglönesatsningar utan också lägga större fokus på hur de ska försvara avtalens lägstalöner.
