”Säg nej till Ceta-avtalet”
Handelsavtalet Ceta syftar till att säkerställa att åtstramningspolitiken och lönedumpningen kan fortsätta. Förlorarna blir vanliga löntagare, skriver Fredrik Persson, förtroendevald inom Seko.
ARBETET DEBATT. Grekland tvingas genomföra privatiserings- och utförsäljningsåtaganden av historiska mått. Vinstbringande hamnar, järnvägar och flygplatser säljs ut till kinesiska, franska och tyska bolag. Hela landet reas ut och då gäller inte demokratiska och konstitutionella spelregler längre. Allt sker för att vinsterna ska tillförsäkras storbanker och ekonomisk elit. Situationen är skrämmande: I International Trade Union Confederations kartläggning av kränkningar av fackliga rättigheter hamnar Grekland på samma nivå som Saudiarabien och Colombia.
Maktelitens åtstramningspolitik har slungat arbetsrätten i Europa långt, långt tillbaka i tiden. Det grekiska samhället är, på grund av åtstramningspolitiken, i en kris som aldrig tycks ta slut.
Samtidigt har Europaparlamentet röstat ja till frihandelsavtalet Ceta. Det är ett avtal som fackföreningar, miljöorganisationer och experter unisont kritiserat för att ge utländska investerare omfattande rättigheter som försvårar stärkandet av arbetsrätt, miljöskydd och välfärd. EU och Kanada försöker å sin sida sälja in avtalet som en milstolpe i mänsklighetens historia.
Märk här att de som försvarar Ceta är samma politiska institutioner och samma företagsintressen som banat väg för attacker på Europas arbetsrätt i oroande skala. Det är givetvis absurt att hävda att Ceta på något sätt skulle skydda oss från fortsatta åtstramningar eller lönesänkningar. De kapitel som finns i Ceta som reglerar arbetsrätt och miljöskydd består enbart av uppmaningar och löften utan någon tvingande efterlevnadsmekanism. Villkorsdumpning kan ske utan att det medför sanktioner.
Det egentliga syftet med Ceta är att säkerställa att åtstramningspolitiken och lönedumpningen kan fortsätta, säkerställa att avregleringar och attacker på arbetsrätten inte undermineras och att storkapitalisternas handlingsutrymme förblir intakt.
De mest kritiserade delarna i Ceta är investeringsskyddet och det medföljande domstolssystem (ICS) som gör det möjligt för en investerare att stämma ett land som vidtar åtgärder vilka påverkar investerarens vinst negativt. Sådana stämningar är redan i dag vanligt förekommande via de handels- och investeringsavtal som finns runtom i världen.
Enligt Krzysztof Pelc, forskare vid McGill University i Kanada, har investerares stämningar gentemot länder internationellt mer och mer blivit ett verktyg för att hämma politiskt beslutsfattande; det blir möjligt att göra politiska åtgärder till fördel för välfärd och miljö oerhört tids- och pengakrävande. Faran med detta är inte att investerare vinner varje fall, långt ifrån, utan att den finansiella risken stämningarna medför blir så stor att länder avstår från att genomföra lagstiftning.
EU och Kanada avfärdar detta genom att nonchalant påpeka att Ceta inte fråntar länder den formella rätten att reglera och lagstifta. Men som påpekats av Gus Van Harten, forskare vid York University i Kanada, missar man då helt kritiken – det faktum att när länder står inför hotet om stämning i många fall låter bli att lagstifta.
Rapporten Profiting from crisis har studerat hur utländska investerares stämningar slagit hårt mot krisdrabbade länder som Grekland och Spanien: sedan finanskrisens början 2008 har internationella storbolag begärt gigantiska belopp i skadestånd av grekiska och spanska regeringar. Bakgrunden har varit politiska åtgärder, för att reglera finansmarknader och miljölagstiftning, som missgynnat utländska investerare. Stämningarna har möjliggjorts av domstolssystem, utanför det traditionella rättsväsendet, liknande det som finns i Ceta.
Ceta är alltså ännu ett avtal, det största hittills, som förskjuter makt och inflytande till de stora företagens fördel. Förlorarna blir den breda majoriteten i samhället, folket, löntagarna.
Svensk riksdag ska ta ställning till Ceta i höst. Vi bör tydliggöra för svenska politiker att det enda rätta är att rösta nej till avtalet. Det skulle vara en stor seger för arbetsrätten och för miljön. Låt oss börja organisera motståndet.
Fredrik Persson, förtroendevald inom Seko, aktiv i Föreningen Greklandsolidaritet i Göteborg