Foto: Colourbox

Friskare arbetsplatser och bättre lönesamtal med chefen är viktiga krav för Vision i förhandlingarna om ett avtal för 100 000 kommunala tjänstemän. Troligen blir även det nya avtalet sifferlöst – Vision har fått blodad tand.

LÄS OCKSÅ Lista: Sifferlöst avtal eller inte för tjänstemännen

Många blickar riktas nu mot förhandlingarna om nya avtal för industrins anställda. Industrins avtal ska ju fungera som norm – ”märke” – för resten av arbetsmarknaden.

Lite i skymundan förhandlar fem tjänstemannaförbund med SKL om ett nytt avtal för 160 000 kommunala tjänstemän. 100 000 av dem tillhör Vision.

Visions nuvarande avtal är fyraårigt, och för de två sista åren finns ingen siffra för löneökningarna. Lönen bestäms helt genom lönesamtal mellan den anställde och chefen.

– Generellt är vi mycket nöjda med utfallet, säger biträdande förhandlingschefen Karl Lundberg.

Vad det betyder i siffror vill Vision inte berätta. Senaste numret av förbundets medlemstidning Vision ger dock en fingervisning. Tidningen har begärt in uppgifter från alla landets kommuner om lönerna i 23 yrken. 2015 låg löneökningarna i de flesta avdelningar och klubbar på 2,6 – 3,4 procent. 2016 låg de flesta i spannet 2,3 – 3,4 procent.

Det kan jämföras med ”märket”, som var 2,2 procent både 2015 och 2016. Och de genomsnittliga löneökningarna blev 2,3 procent båda åren, enligt Medlingsinstitutet.

För enskilda yrkesgrupper, som socialsekreterare, är löneökningarna mycket höga. Samtidigt kan lönerna variera kraftigt över landet. Enligt tidningen Vision tjänar socialsekreterare i Storuman 27 230 kronor i snitt, mot 41 030 i Vaggeryd. Personalhandläggare i Robertsfors och Vilhelmina drygt 26 600 kronor i månaden, mot 45 481 i Solna.

– En effekt av det sifferlösa avtalet är att löneökningarna varierar mer, både mellan olika arbetsgivare och inom en och samma kommun, säger Karl Lundberg.

På Gotland, där kommunens ekonomi är ansträngd, blev löneökningarna förra året bara 1,5 procent. I topp låg Tranås med dryga 5 procent.

Inte alla medlemmar i Vision är nöjda med det. Det finns också kritik mot hur löneprocessen fungerar. Enligt förbundets undersökning ser fyra av tio inget samband mellan lönen och hur väl de har uppfyllt målen.

Ändå talar det mesta för att också det nya avtalet blir sifferlöst.

– Det vore korkat av oss att ha ett lönesystem som inte medger att lönerna går upp när kommunerna har svårt att rekrytera, säger Karl Lundberg.

Hade det varit svårare för socialsekreterarna att få upp sina löner så kraftigt om det centrala avtalet hade angivit en siffra?
– Ja, svarar Karl Lundberg. Med det sifferlösa avtalet tvingas arbetsgivarna analysera sambandet mellan lönen och yrkets attraktionskraft.

Utan siffror för löneökningarna tycks alltså lönesättningen bli friare. Det väcker frågor om hur parterna respekterar märket. Karl Lundberg påpekar att det finns en hänvisning till märket i huvudavtalet med SKL, ”det finns där i bakgrunden”. Andra, som Skolledarnas förbundsordförande Mats Nilsson, är öppna med att de förhandlar oberoende av märket.

– Motivet bakom sifferlösa avtal är ofta att kunna klättra på märket, säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert. Hela vår modell för lönebildning bygger på transparens annars kommer ingen vilja sätta märket men vi vet ju inte hur stora löneökningarna i till exempel kommunerna är vilket riskerar hela modellen.

– Om syftet med sifferlösa avtal är att runda märket, så tar man på sig ett jävligt stort ansvar, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. Då låter man förbundsegoismen gå före allas väl och ve, och sabbar en modell som fungerat väl.