Nyheter

Därför kritiseras ”märket”

Det kommer inte åt strukturer som gynnar män och tjänstemän. Det passar inte i den svenska ekonomins nuvarande utveckling. Så låter den allt ljudligare kritiken mot industrins lönemärke – som resten av arbetsmarknaden väntas följa.

Till på fredag i nästa vecka ska teknikavtalet vara klart. Parter är å ena sidan IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer, å andra sidan Teknikarbetsgivarna. Den löneökning de och övriga industriparter kommer överens om i sina avtal blir norm för hela arbetsmarknaden. Principen är att industrin ska sätta nivån eftersom löneökningarna inte får vara högre än att industrin klarar internationell konkurrens.

Detta har gällt i snart 20 år. Alla LO-förbund har ställt sig bakom principen i sin samordning även inför årets avtalsrörelse. Samtidigt kommer allt fler signaler om att det inte är någon självklarhet att systemet ska fortsätta se ut så här.

Enligt arbetsgivarna är det rent av så att redan det gemensamma krav på låglönesatsning som alla LO-förbunden fört fram i årets avtalsrörelse strider mot industrinormeringen. Teknikarbetsgivarna har hotat med att säga upp industriavtalet, som sätter ramarna för det nuvarande systemet, om IF Metall tar strid för kravet.

LO tycker i och för sig att deras krav ska kunna rymmas inom industrinormeringen. Men samtidigt kränger flera av de tunga LO-förbunden utanför industrin på sig i systemet. De vill tänja på ramarna, kanske ändra spelreglerna.

Sådana signaler har kommit från företrädarna för en majoritet av de LO-medlemmar som står utanför industrin, då både 6F-förbunden och Kommunal talat i dessa ordalag. De här förbunden representerar dessutom både mansdominerade yrkesgrupper med relativt höga löner och kvinnodominerade yrkesgrupper med lägre löner.

6F har nu gått ut med att de tillsätter en utredning som ska se över möjliga alternativa system för lönebildningssystem. I 6F ingår Byggnads, Seko, Fastighets, Elektrikerna och Målarna. Dessutom har Arbetmarknadssekonomiska rådet, som är finansierat av Svenskt Näringsliv, gått ut med att spänningarna på sikt riskerar att bli så stora att industrinormeringen kan kollapsa.

Kort sagt gungar marken under det system som gällt sedan 1997 och som brukar hyllas för att ha gett stabila reallöneökningar under många år. Vi stolpar upp vad oron handlar om:

1.Systemet kommer inte åt jämställdhetsfrågan
Hur skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner ska kunna jämnas ut samtidigt som industrins norm är ett procentuellt påslag för alla grupper har varit en av de svåraste frågorna för LO i flera avtalsrörelser. Visserligen lyckades Kommunal driva igenom en särskild satsning på undersköterskor förra året. Men så sent som i förra veckan liknade förbundets avtalssekreterare Lenita Granlund systemets bristande flexibilitet vid en tvångströja, i en intervju med tidningen Arbetsvärlden. 6F lyfter också fram de kvarstående löneskillnaderna mellan könen som ett av de främsta problemen.

2.Tjänstemännen drar ifrån
6F uppger att tjänstemännens köpkraft har ökat dubbelt så mycket som arbetarnas de senaste 20 åren. ”Detta är en oacceptabel utveckling” slår de fast i en debattartikel i Svenska Dagbladet. ”I dag går en för stor del av pengarna till tjänstemän, chefer och ägare” säger Elektrikernas ordförande Jonas Wallin till Arbetet.

3.Löneutvecklingen i starka sektorer hålls tillbaka
Arbetsmarknadsekonomiska rådet har dragit slutsatsen att hemmamarknaden kommer att gå bättre än exportindustrin framöver. Det ger utrymme för högre löner i andra sektorer än i den exportindustri som alla väntas rätta sig efter. Rådets ordförande Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, sa när han presenterade en rapport om detta i februari att spänningarna på sikt blir så stora att industrinormeringen riskerar att kollapsa.

6F-förbunden har på flera sätt markerat att de egentligen ser ett större löneökningsutrymme i sina sektorer. I sina yrkanden i år skriver Elektrikerförbundet att de avstår av solidaritet med lågavlönade LO-grupper, men att det förutsätter att dessa grupper verkligen gynnas.