”Det är inte humant, man säger inte så om folk”
Chockerande och inte humant. Så kommenterar en före detta anställd mångmiljonären och entreprenören Leif-Ivan Karlssons taktiska konkurs för att slippa ”besvärliga anställda” på båten M/S Birger Jarl.
I förra veckan berättade Arbetet om att mångmiljonären och tv-kändisen och entreprenören Leif-Ivan Karlsson ansökt om konkurs för att slippa ”besvärlig” personal på sin båt M/S Birger Jarl. Tedde Scott var en av de 15 tillsvidareanställda på båten, som driver vandrarhems- och restaurangverksamhet. Han gjorde sin sista dag i måndags. I februari fick han och kollegorna veta att bolaget begärt sig självt i konkurs.
– Dum som man är tänkte jag att det här gör de för att sanera ekonomin och se framåt. Det mest fruktansvärda var att vi trodde att han fortfarande ville göra något bra och sen går han ut medialt och säger att det är en taktisk konkurs för att besättningen är oduglig. För mig är det helt chockerande. Som vi slitit och försökt göra det bra. Det är inte humant, man säger inte så om folk, säger Tedde Scott.
Han jobbade på båten i 17 år. Först var han fartygsvärd och matros. När båten blev vandrarhem 2013 blev han receptionist, och matros när det var kryssningar. Personalstyrkan gick från omkring 80 till 10-12 anställda. Den lokala fackklubben inom Seko Sjöfolk lades ner. I juni 2016 köpte Leif-Ivan Karlsson verksamheten.
– Fram till dess var det helt fantastisk, en enorm sammanhållning och vi hade bra samarbete med ledningen. En trevlig liten båt, konstaterar Tedde Scott.
Hur förändrades läget när Leif-Ivan Karlsson köpte båten?
– Drastiskt, det dåvarande bolaget hade brottats med lite ekonomiska svårigheter och när de hittade en köpare fick vi hopp för han sa ”nu ska det investeras”, allt skulle gå som på räls. Men visst hade jag i bakhuvudet det jag läst och sett på tv.
Det gick ganska bra i ett halvår, berättar Tedde Scott. Men från att ha varit en chef så fanns det fem nya chefer och flera extra anställda. Det här kommer aldrig gå runt, tänkte han.
– Vi jobbade och slet, vi i receptionen jobbade ibland som matroser, ibland i baren och i restaurangen, alla gjorde sitt för att det verkligen skulle fungera.
I samband med beskedet om konkursen blev alla anställda uppsagda. Tedde Scott har sex månaders uppsägningstid men är arbetsbefriad. Om ett företag går i konkurs gäller inte reglerna om övergång av verksamhet i lagen om anställningsskydd. Det gör att Leif-Ivan Karlsson kan starta ett nytt bolag med annan bemanning.
Hur var kommunikationen mellan er anställda och ledningen efter Leif-Ivan Karlssons utspel i medierna?
– Helt obefintlig. Däremot fick vi lite info från konkursförvaltaren. Cheferna höll sig undan efter utspelet, det fanns ingen som ville förklara de här sakerna.
Leif-Ivan Karlsson motiverade konkursen med att personal varit besvärlig eftersom flera sjukskrivit sig. Vad säger du om det?
– Det har varit några sjuka men så är det på alla arbetsplatser. Om han nu anser att någon har varit sjukskriven länge – han har inte ens försökt att kommunicera om det eller frågat sig vad kan vi göra för att det ska bli bättre.
Tedde Scott vet inte hur det blir med innestående lön, semester och injobbad komptid. Han uppskattar att det rör sig om runt 380 000 kronor för hans del. Lönegarantin täcker inte allt och Tedde Scott vill inte att staten ska betala.
– Vi vill ha sjöpantsrätt, han ska betala varenda krona. Det troliga är att han går in och betalar skulden till personalen för att slippa sätta båten i pant, men allt det där är långt över mitt huvud.
Vad vill du säga till Leif-Ivan Karlsson?
– Meningen med att vara företagare är också att få personal som trivs. Han tänker bara på kronor och ören. Han gör det här för att han har makten. Och sitter i ett fort i Miami hela vintern.
Arbetet söker Leif-Ivan Karlsson för en kommentar.