Klicka på bilden för att se den större.
Sandro skulle kunnat ha leva på 1600-talet. Det var en tid då man var rädd för funktionshindrade människor. Vi kedjade fast dem i mörka rum eller så fick de ligga i kistor med galler i stället för lock.
Ett målat porträtt av en funktionshindrad på 1600-talet är mycket ovanligt. Under 1930-talet var svensk riksdag enig om om att starta tvångssterilisering på personer som Sandro. Inga olämpliga gener fick föras vidare.
Kampen för att förändra synen på människor med funktionshinder har varit lång och det är först i slutet av 1980-talet som Sverige stänger institutionerna där föräldrar hade uppmanats att lämna bort sina utvecklingsstörda barn. Barnen ansågs inte ha samma behov som andra.
Först 1996 kommer rätten till personlig assistent men samtidig, blossar en debatt upp om aktiv dödshjälp. Kampen hjälpte och vi har sett livet förändras till det bättre för funktionshindrade.
Fram till i dag. De senaste månaderna har vi fått uppleva stora nerdragningar på friheten att kunna gå på toaletten när man vill eller gå och se på bio.
Det känns som om de gamla benämningarna kommer tillbaka i människors medvetande. Dåre, sinnesoredig, idiot, rubbad. Tillbaka till 1600-talet hoppas jag vi aldrig kommer. Det är hemskt nog att vi börjar tänka i banor att funktionshindrade inte har samma behov. Det hör till en svunnen tid.
