Känslor och nationalekonomi hos LO:s jämlikhetsutredare

ARBETET FIKAR MED Marika Lindgren Åsbrink. Det är inte bara i LO-borgen det pratas ökade klyftor. Det görs även bland statschefer, näringslivstoppar och inom OECD, som nyligen uppmanade Sverige att hålla koll på snabbt stigande inkomstklyftor. Särskilt efter vad många upplevt som raka käftsmällar – Brexit-omröstningen och Donald Trumps valseger.

På LO:s kongress i somras beslutades ett fokusskifte, från full sysselsättning till minskade skillnader. Den som leder Utredningen i ämnet, som ska vara klar 2020, är en höggravid nationalekonom med ett tungt socialt utredningsarv.

Arbetet träffar Marika Lindgren Åsbrink på ett fik i Sundbyberg. Hon jobbar här ibland för att det kan bli ”lite trögt” att sitta på kontoret i LO-borgen.

Hon hade glömt att förskolan är stängd i dag, så med är också tre-årige sonen Eldin som sysselsätter sig med chokladboll, mjölk och padda. I slutet av månaden, någon vecka före beräknad födsel av hennes andra barn, ska en plan för arbetet läggas fram för LO:s styrelse.

Fokus i utredningen ligger på ekonomi och välfärd.

– Vi kommer att börja med att kolla på sambandet mellan högerpopulismens framväxt och den ekonomiska utvecklingen. Jag tror att det finns starka kopplingar och frågan är väldigt aktuell.

Och den intresserar henne. För tio år sedan blev Marika Lindgren Åsbrink klar med sin magisteruppsats i nationalekonomi. Där sökte hon ekonomiska och demografiska förklaringar till SD:s valframgång 2006. Och nu; Brexit, Trump, Le Pen. Enligt henne går det amerikanska valet delvis att förklara med ”globaliseringens förlorare”, som under en lång tid stått utan reallöneökningar i USA.

– Det handlar om en arbetarklass som inte nödvändigtvis har det sämst i det amerikanska samhället. Men de har stått stilla under lång tid, samtidigt som andra grupper kommit ikapp. Grupper som den vita arbetarklassen är van att vara överordnad över. Nu känner man sig vid sidan av.

Även hennes högsta chef, Karl-Petter Thorwaldsson, talar gärna om att ”människor har känslan av att det råder orättvisor”.

Hur ska du som nationalekonom arbeta med känslor?
– Jag har inte hittat rätt än, men det behövs ett socialpsykologiskt perspektiv på hur politiska stämningar och ojämlikhet påverkar varandra. För man kan fråga sig varför SD ligger på runt 20 procent i Sverige där alla har haft reallöneökningar under en ganska lång tid.

Så känslor och upplevelser ingår i utredningen?
– Jämlikhet handlar inte bara om dem som har det sämst utan hur hierarkier förändras. När några inte anser sig hänga med längre kan det få ganska otrevliga konsekvenser. Drivkraften att vara rädd att förlora det lilla man har är kanske farligare än uppgivenheten hos dem som redan har förlorat, som är arbetslösa till exempel.

Själv tycker hon inte att politiken, inte heller hennes eget parti, hållit emot tillräckligt konkret.

– Inget parti säger sig vilja öka klyftorna, ändå ser människor det hända. Det blir stora trovärdighetsproblem, inte minst för S där jämlikhet är kärnan i partiet. Men lyckas man inte leverera det man pratar om i högtidstalen märker människor det. Och börjar leta alternativa förklaringsmodeller, typ ”det är invandrarnas fel”.

Hennes mamma Ann-Marie Lindgren har lett otaliga utredningar för arbetarrörelsen. Hennes pappa Erik Åsbrink har bland annat varit finansminister. Själv tippas hon inte sällan som ministerämne. Men ”längtan och trots” från kampsången Vi bygger landet, som hon har intatuerat på vänstra underarmen, tycker hon sig själv bäst förvalta när hon verkar, men inte syns.

– Det är väldigt mycket med den offentliga rollen som bara är negativt, och faktiskt inte mycket att sträva efter. Men politiken och facket är en process där väldigt många är med. Man kan spela olika roller.

Klyftorna växer och fler halkar efter

Ginikoefficienten*:

1991: 0,226

2001: 0,266

2011: 0,298

2015: 0 0,317

Låg ekonomisk standard**:

1991: 7,3 %

2001: 9,3 %

2011: 14,4 %

2015: 14,8 %

Källa: SCB

* Ginikoefficienten är det vanligaste måttet att mäta inkomstskillnader. Värdena ligger mellan 0 och 1. Ju högre värde, desto större inkomstspridning. 0 skulle alltså innebära att alla har exakt samma lön. 1 att en person har all inkomst.

** Människor som lever på en disponibel inkomst som är lägre än 60 procent av medianvärdet för samtliga.