FRI ATT VÄLJA DEL 3. I LM Ericssons gamla k-märkta lokaler på Telefonplan i Stockholm ligger Försäkringskassans huvudkontor. Där jobbar statsvetaren Matilde Millares som analytiker.

Efter att ha disputerat med avhandlingen Att välja välfärd – politiska berättelser om valfrihet, som handlar om den politiska diskussionen om valfrihet mellan 1970 och 2010, ville hon göra något mer ”praktiknära”, där det fanns en tydligare mottagare. Här ser hon hur medborgare i praktiken knyts till trygghetssystemen.

LÄS OCKSÅ Fri att välja del 2: ”Valen är nog ofta styrda av reklam”

 

Intresset för välfärdsstaten väcktes under studietiden. Hon ser det som grunden till i princip all politik i Sverige och många länder. Där finns så mycket ”spännande”, så mycket som ”tas för givet”: Att vi bor i ett rikt välfärdsland, till exempel.

– Sverige har en unik historia, hur välfärdsstaten växte fram och hur politiken har svängt de senaste åren, säger hon, som i sin forskning först hade tankar kring ”ideologiernas död” och sedan insåg att frågan om valfrihet var ett lyckat sätt att belysa detta.

Vad menade egentligen politikerna med valfrihet? Det var här på LM Ericssons väg på Telefonplan i Stockholm som standardtelefoner, som den grå Dialog med ringskivan (uppföljaren till bakelittelefonen) producerades.

Den kom till efter att en kommitté från statliga Televerket och LM Ericsson i början av 1930-talet mötts för att ta fram telefonen som snart hamnade i var familjs hem. Det var då det.

LÄS OCKSÅ Fri att välja del 1: När valfriheten leder till ofrihet

Få skulle i dag säga: ”Jag är emot valfrihet”. Då kan tankarna dras till exempelvis den här statliga kommittén. Hemtelefonen är nästan ett minne blott och vad gäller mobiltelefoner har vi full valfrihet att välja mellan en uppsjö av modeller från Samsung och … Apple.

Inom många områden (tänk försäkringar, pensioner, el) finns oändliga valmöjligheter – och en oändlig möjlighet att må dåligt över felaktiga val, enligt amerikanska psykologen Barry Schwartz. Liksom inom det offentliga, inom skolan och hälso- och sjukvården, den som Matilde Millares forskat om.

Fram till 1980-talet var valfriheten inom sjukvården begränsad, medan 1990-talet öppnade upp för val inom framför allt primärvården. För gymnasieskolans del har den stora frågan handlat om i vilket skede eleverna ska ges valfrihet: Om alla program ska leda till högskolebehörighet, vilket Socialdemokraterna införde i början av 1990-talet, eller om det som Moderaterna förespråkar räcker att eleverna erbjuds valet att välja ett program med önskad behörighet, något som infördes 2011.

Valfriheten i skolan ökade också med friskolereformen 1992 och sedan 2008 får elever välja gymnasier i vilken kommun de vill.

Hur många alternativ som i praktiken finns beror förstås på bostadsort, och storstad kontra landsbygd – och om barnen får plats på de skolor och förskolor de söker, påpekar Matilde Millares, även om det inte ingick i hennes forskning.

Men vad visade då hennes forskning? Jo, att de regeringsbärande partierna har enats kring ett valfrihetsbegrepp där jämlikheten tonats ner. Och att Socialdemokraterna gjort den största förskjutningen.

Tidigare var den offentliga produktionen en förutsättning för den bredare typ av valfrihet som eftersträvades: lika valmöjligheter för alla och fler uppfyllda krav innan valfriheten släpptes lös.

– Man såg kommunerna som en plattform för demokratisering. Behovet att välja olika skolor var inte lika stort eftersom man kunde påverka politiken inifrån, säger hon.

Moderaterna har däremot varit konsekventa i sin syn på valfrihet – här fanns inget av ”nya Moderaterna”– men partiet har närmat sig en mer positiv syn på statens möjligheter, framför allt i fråga om att reglera den lokala nivån: Det fria vårdvalet måste ske på med statligt reglerade förutsättningar.

De politiska målen (och förtydligande av skillnader i synen på valfrihet som faktiskt finns) hamnar som bäst i partiprogrammen – som sällan når dagsljuset. Dessutom kretsar den politiska debatten mer och mer omkring huvudmännens verksamhet än om medborgaren som väljer. Konkurrensneutralitet, etableringsvillkor, kvalitetskrav – hur många tappar bort sig på vägen?

De sociala rättigheterna har blivit en produkt och varufieringen avpolitiserar samhället. Det är det här med att rösta med fötterna:

– Man går dit man tycker att man blir bra bemött. Men de som blir kvar eller inte röstar med fötterna är kanske inte tillräckligt resursstarka för att förändra något inifrån, säger Matilde Millares.

Matilde Millares om:

…att valfrihet är ett lättare slagord än jämlikhet:

– Jag tror att valfrihet är ett mer neutralt begrepp för att det kan fyllas med så många olika saker.

– Antingen den bredare valfriheten, där förutsättningarna är att man ska ha höga krav på jämlikhet innan man tillåter valfrihet.

– Eller att det är den mer smala, liberala formen som handlar om att välja mellan olika utförare.

Inga vinster av 20 års privatisering

• Matilde Millares inledde sitt forskningsarbete i samma veva som SNS-rapporten Konkurrensutsättningens konsekvenser presenterades – och insåg att ämnet väckte stor debatt ”och knyter an till väldigt grundläggande ideologiska ståndpunkter”.

• Rapporten kunde inte påvisa några effektivitets- eller kvalitetsvinster efter tjugo år av privatisering. Huvudredaktören och forskningschefen Laura Hartmans slutsatser ifrågasattes från borgerligt och hon lämnade sitt jobb. Arbetets ledarredaktör Martin Klepke skrev att ”SNS visar privatiseringens stora misslyckande”.