Tre röster om Anna-Karin Hatt

Valle Karlsson, avtalssekreterare i Seko som har förhandlat med Almega i många år:

”Almega är hökarna på arbetsgivarsidan. Det är inte lätt att nå samförstånd med dem. I många fall uppträder de mer som en juridisk byrå än en arbetsgivarförening. När man träffar avtal kan det ligga dagar av diskussioner bakom. Sedan ser Almega ändå bara till själva avtalstexten, inte till vad man var överens om i diskussionerna.”

Henrik Bäckström, fram till i höstas förbundsdirektör för Almega Bemanningsföretagen:

”Almegas strategi att löner ska sättas individuellt ute på företagen har numera spridit sig och fått fäste även utanför Almega. Det talades inte så mycket om den när jag blev förbundsdirektör 2007. Under mina åtta år ville Bemanningsföretagen ha mycket i de centrala avtalen. För stora företag, som Manpower och Proffice, är det väldigt rationellt att bygga IT-lösningar som hanterar alla löner, något som är möjligt om mycket ligger i det centrala avtalet.”

Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i IF Metall:

”Att Almega var inblandat i mer än hälften av arbetsmarknadskonflikterna förra året är ingen slump. Almega accepterar inte märket. Deras fackliga motparter tvingas varsla för att få ut löneökningar i nivå med märket. Det är en medveten strategi: Almega vill kunna peka på facken och säga att de är elaka. Det ska underbygga politiska krav på inskränkt konflikträtt.”

LÄS OCKSÅ Almegas vd backar inte för bråk om avtal