Olof Norberg deltar i paneldiskussion om framtiden efter nedläggningen av diamantfabriken. Foto: Johan Gunséus

FABRIKSLIV DEL 4. När Olof Norberg hörde om att diamantfabriken i Robertsfors skulle läggas ner reagerade han starkt. Dels personligt, eftersom hans fru jobbade där. Dels professionellt. Som anställd på Västerbotten Investment Agency marknadsförde han regionen för utländska företag. Element Six hade alltid visat bra siffror. Gjort ”många, många hundra miljoner kronor”.

– Det var ett strategiskt vansinne att lägga ner. Men ledningen lyssnade inte på något, säger han.

LÄS OCKSÅ Finns det något hopp för bruksorten?

 

Robertsfors kommun hade haft regelbundna möten med den del av företagsledningen som fanns på plats. Men, säger han, ju längre bort från verksamheten som de strategiska beslutfattarna finns, desto större risk att kommunen hamnar utanför de beslutande cirklarna.

Västerbotten har den senaste tiden drabbats av flera tunga besked från företag som bestämt sig för att lämna länet. 2013 flyttade Volvo lastvagnar hyttmonteringen från Umeå. Ikea Industry lägger i år ner i Glommersträsk, Malå och Lycksele.

Att besluten hamnar längre och längre bort är bara att acceptera, anser Olof Norberg, som fått en nyinrättad tjänst som näringslivsstrateg i Robertsfors kommun.

Utländskt ägande medför svårigheter, som också visar sig i svenska ”satellitföretag”, med huvudkontor i en annan del av landet. Men där finns ändå en betydande skillnad, anser han och ger några exempel från den senaste tiden.

Att ABB Composites i Piteå, liksom Trelleborg Sealing Solutions i Ersmark, tog tillbaka sina beslut om utflyttning tror han beror på det svenska styret.

– I Tyskland till exempel är lagen mer detaljstyrd och tydlig. I Sverige har vi förhandling och informationsplikt, vi ska sitta runt bordet och komma överens. Men tysken ser det som: ”Jag lägger lite tid på förhandlingar och så blir det som jag tänkt. Och så känner facket sig överkört. Men i grunden bygger det på lagens olika utgångspunkter.

– Vi har en oerhört liberal arbetslagstiftning om vi tittar internationellt. Och jag tycker facken är för flata och ställer för lite krav.

De lokala företrädarna på Element Six gjorde nog vad de kunde, tror han, men generellt borde facken kräva bättre omställningstrygghet. Bättre ersättningar och möjlighet att studera med a-kassa är två exempel.

– Anställd för livet är ett minne blott och samhället måste underlätta rörlighet, säger han.

Företag med överkapacitet fokuserar som regel på att bevara strategiskt viktiga personer, inte enheter, enligt honom. Så skedde i Robertsfors där Element Six ledning erbjöd ett antal personer fortsatt jobb utomlands.

– Men de flesta tackade nej. Det finns en lojalitet, hos norrlänningar överlag, och hos anställda på Element Six. Men här var man oftast inte lojal med företaget utan med Norrland.

Och det har gått bra. Arbetslöshetssiffrorna är tillbaka till nivån före nedläggningen. Att många pendlar är på ett sätt positivt, då finns arbetskraft i beredskap för framtida satsningar.

Framgångsreceptet är att tänka bredare.

– Kommunen har lärt sig att man inte bara kan glida på ett företags framgång. Man måste lyssna på de små företagen och försöka förstå vad de behöver för att växa. Min tjänst är ett typexempel på att politikerna är prestgelösa och har insett att det inte går att fortsätta som förut.

Inom småskalig livsmedelsproduktion ser kommunen en positiv utveckling. Ett annat viktigt fokusområde är naturen. Kuststräckan kan utvecklas ur ett besöks- och turistperspektiv.

Så landsorten lever trots nedläggningar?
– Ja, det gäller att ta vara på det som finns, de styrkor vi har. Och för Robertsfors är det kusten, den kan ingen ta ifrån oss, säger Olof Norberg.