Från krasch till nytt liv

FEM ÅR EFTER SAABKONKURSEN. En startade eget, en annan krockar bilar på heltid och tror på biltillverkning i Trollhättan och några flyttade norrut till jobben och framtiden. Fem år efter Saabs konkurs går livet vidare för dem som jobbade där.

LÄS OCKSÅ Var sjätte metallare utan jobb

Mitt på slätten – mellan flygplatsen och stan – ligger jättefabriken. Det står fortfarande Saab på fasaden. Men den ska ner före årsskiftet och ersättas med nye ägarens namn Nevs. När det begav sig spottade fabriken ut cirka 350 nya bilar varje dag, över tre tusen anställda såg till att det var liv och rörelse på området, stort som ett tjugotal fotbollsplaner.

Nu fem år senare, är det inte mycket fart inne på industriområdet. Novemberrusket, duggregn, surdimma och snålblåst drar fram mellan fabriksbyggnaderna. En ensam truck styr in genom en jätteport.

Men nästan sju hundra anställda bidar sin tid. Numera anställda av kinesiska Nevs lever de på hoppet om att tillverkningen ska komma igång.

Dejan Petrovic är en av dem. Han jobbade på Saab från 1995 ända fram till konkursen. Från början som bilbyggare, på slutet som testare av bilarnas säkerhet. Han hade betalt för att krocka bilar på löpande band.

Och att köra runt här, säger han och bjuder på ett varv runt höghastighetsbanan där gräs börjat växa upp ur asfalten. Det är glest mellan testerna.

– Det gick åt en bil om dagen på krockbanan, säger Dejan Petrovic.

Det höll han på med ända fram till den stora kraschen, konkursen den 19 december 2011.

– Jo ända fram till sista dagen. Vi trodde alla att det skulle lösa sig, så vi reste oss bara och gick, lämnade grejerna i skåpen, förvissade om att vi snart skulle vara tillbaka igen.

Detsamma gjorde över 3 000 anställda, varav hälften på LO-sidan. Dejan Petrovic var en av dem som fick gå, hans mamma en annan.

– Det tog några veckor innan vi insåg att det inte skulle ordna sig, berättar han.

Men eftersom det var landets största företagskonkurs satsades det också rejält på att hitta nya jobb. Arbetsförmedling, Trygghetsrådet för tjänstemän och Trygghetsfonden och så ett stort EU- bidrag via det så kallade globaliseringsprojektet på närmare 100 miljoner kronor för LO-folket.

Pengar som var specialdestinerade för att möta stora strukturomvandlingar och som dessutom kunde användas friare än Arbetsförmedlingens vanlig resurser.

Lägg till ett stort uppställ från kommun, företag och fackliga organisationer så skapades möjligheter för drabbade att gå omskolning, utbildning och få hjälp i sökandet efter nya jobb.

När insatserna summerades hade 93 procent av tjänstemännen och bortåt 85 procent av de LO-anslutna som fick del av extrainsatserna, fått antingen nytt jobb, startat eget eller gått vidare till andra branscher via utbildning.

För Dejan Petrovic kom lösningen en annan väg.

– En kompis på ett företag på stan rekommenderade mig till ett helt annat jobb som jag fick, då hade jag gått arbetslös i tre månader. För mig en bra tid att fundera över vad jag ville göra, men jag är glad att det inte blev längre, säger Dejan Petrovic.

Han hade kanske tur, rätt kompetens och inte minst rätt ålder.

– Det som var 55 plus, som min mamma, hade det inte lika lätt. Det tog dryga året innan hon hittade ett nytt jobb i en helt annan bransch, ett restaurangkök,  där hon stannade kvar fram till pensioneringen.

För Dejan Petrovic kom ett nytt erbjudande när han satt på älgpass ett och ett halvt år efter konkursen.

– De ringde från Nevs och frågade om jag ville komma tillbaka till mitt gamla jobb som biltestare.

På den vägen är det sedan dess. Ännu har ingen ny biltillverkning kommit igång, men ungefär sjuhundra man jobbar på Nevs i Trollhättan plus de cirka 250 kontrakterade konsulter.

Dejan krockar fortfarande bilar, testbanan används flitigt av så kallade externa kunder. Vilka är hemligt, men Dejan Petrovic tvivlar inte ett ögonblick på att bilproduktionen ska komma igång igen på allvar.

– Nevs börjar i Kina, men vi som jobbar här är helt säkra på att det kommer igång också här, säger han.

I en annan del av Trollhättan, där det en gång tillverkades lok ligger Trollhättans centrum för små och medelstora utvecklingsbolag.

I en gammal lokverkstad finns Anders Tysk. Under Saab-tiden var han ung chef för stora GM:s hela utveckling av drivlinor för vanliga bilar och elfordon. Ett av Saabs paradnummer. Strax före konkursen bildades ett avknoppningsföretag, där han fick med sig 18 arbetskamrater.

Det nybildade bolaget hamnade i Trollhättan kommuns eget utvecklingscentrum, Innovatum, för nybildade bolag.

– Med en liknelse, vi var tonårsbarnet, som ville mycket och Innovatum föräldrarna som kunde hjälpa oss med allt som hör till företagande, säger Anders Tysk.

I dag, sex år senare har företaget eAAM 140 anställda och håller hus i den gamla lokverkstan i Trollhättan. Amerikanska koncernen AAM äger firman och har investerat en miljard i eAAM för att utveckla drivlinor för motorer som inte går på bensin. En framtidsbransch, när allt fler biltillverkare satsar på elmotorer och olika former av hybrider.

– Tror inte att det finns någon motsvarande tillväxt hos något företag i branschen. Vi har flyttat fyra gånger sedan starten och funderar nu på hur vi ska expandera ytterligare, säger Anders Tysk.

Inte utan stolthet konstaterar han att till skillnad från andra företag har ägarna bestämt att satsa i Sverige i stället för att flytta någon annan stans i världen.

– Vi har helt enkelt världsledande ingenjörer och kunskap på det här området., säger Anders Tysk.

Något fel på målsättning är det inte.

– Jag har sagt att elektriska drivlinor är framtiden, vi ska bli det nya Apple och ett nytt Ikea i vår bransch, säger han.

I dag handlar det mest om utveckling och framtagning av prototyper i Trollhättan. Den första stora tillverkningen kommer att ske i Polen.

– Men var tillverkningen hamnar senare vet vi inget om, kanske Trollhättan, men det bestämmer ägarna, säger Anders Tysk.

För många före detta Saabbyggare dök räddningen och nytt jobb upp i form av pendlande till Göteborg och ärkerivalen Volvo i Torslanda.

Men för Fredrik Willman, som jobbade som svetsare vid bandet på Saab, och hustrun Madelene innebar konkursen ett helt nytt val i livet. Och en flytt.

Madelene Willman kommer från Trollhättan och här tänkte de bygga sin framtid. Nu gick i stället flyttlasset hem till maken hemtrakter, Hagfors och stålverket Uddeholm i Värmland.

– Vi vågade inte chansa och det är klart att jag inte ångrat mig, konkursen gav chansen att flytta hem, berättar Fredrik Willman, när han sjunker ner i soffan i Uddeholm, för att prata om hur livet gestaltat sig efter Saab.

Förra gången Arbetet träffade paret hade kineserna just tagit över och hoppet levde även om fem hundra anställda skulle varslas. Fredrik Willman klarade sig den gången och var kvar ända fram till konkursen.

– Den 19 december 2011 klockan nio och tjugo på morgonen fick vi beskedet, minns Fredrik Willman.

– Vi brukar säga att man inte ska gå och oroa sig, men nu i efterhand förstår jag hur slitsamt det ändå var. Det kom nya besked hela tiden och ibland visste man inte om det skulle komma någon lön, om Saab hade några pengar kvar i kassan, säger Madelene Willman.

Det tog ändå ytterligare två år innan flyttlasset norrut gick. Fredrik Willman gick på utbildning och Madelene Willman jobbade vidare som personlig assistent. Runt omkring oss i soffan hemma i lägenheten klättrar sonen James, tre år och född i Trollhättan.

– Han föddes strax före flytten men här kommer han att få växa upp, säger pappa Fredrik.

– Jag flyttade till Trollhättan för jobbet, skulle bara stanna ett kort tag, men det blev 14 år. Flyttar vi mer blir det inom Uddeholm, säger Fredrik Willman och får medhåll av Madelene.

Själv behöver han bara titta över gatan för att se det hus han själv växte upp i. Bilbyggarjobbet på Saab har bytts mot ett jobb som fräsare på stålverket Uddeholm.

– Aldrig mer ett bilföretag säger han med eftertryck.

– Hur bra vi än var och jobbade på fick vi ständigt veta att vi kunde bli lite bättre.

Madelene Willman har, efter att ha avslutat sin undersköterskeutbildning, nytt jobb i kommunen som personlig assistent.

På fritiden håller hon på att ta jägarexamen, lär sig åka skidor och satsar på minivasan. Jaktmarkerna finns utanför dörren. Fredrik Willman tränar själv och är målvaktstränare i fotbollslaget.

Att jobbet på Uddeholm ännu inte är fast oroar inte.

– Det löser sig, det förlängs hela tiden några månader i taget och om ett år är jag fastanställd säger han och tar en av Madelenes goda muffins.

Den sista snor James innan någon annan hinner fram med fingrarna.