Ivar Lo-priset till Anneli Jordahl
Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2017 går till författaren Anneli Jordahl. ”Jag är enormt glad, jag har hållit på med arbetarförfattare och Ivar Lo hela livet”, säger hon.
Andra feministiska författare har haft ett kluvet förhållande till Ivar Lo. Men Anneli Jordahl tog till sig honom redan som ung. Uppvuxen på landsbygden, med författardrömmar, förfördes hon av den urbana Ivar Lo, som i Kungsgatan (1935) och Författaren (1957).
– Går man tillbaka till äldre manliga författare är det ingen som skriver feministiskt, det kan man inte förvänta sig, säger hon.
Hennes författarskap ”utgör en ständigt fördjupande undersökning av individers och kollektivs klassidentitet”, heter det i motiveringen.
Hennes senaste roman, Som hundarna i Lafayette park, handlar om en sjukpensionerad hemtjänstare som tar sig tar sig an såväl arbetare som dör på jobbet som den amerikanska Black power-rörelsen, ”en arbetarroman som hjälper oss att förstå sambandet mellan klass, genus och etnicitet”.
Hon är glad för att fackföreningsrörelsen uppmärksammar henne:
– Det är roligt i och med att jag tog mig an det här ämnet, det här med arbetsplatser, säger hon och påpekar att många blandar ihop det med nu vilande Ivar Los personliga pris, där hon själv tills för några år sedan satt juryordförande.
Men hon är samtidigt lite konspiratorisk, vad gäller hur romanen har nått ut.
– Det jag har noterat, vilket blir en metaeffekt av innehållet, är att jag visserligen blivit recenserad, av många, och stort, så jag kan inte klaga, men ingen i riksmedia, i borgerlig press, har intervjuat mig hittills och det tycker jag är talande, säger hon.
Att arbetarklassen får betala ett högt pris genom sina kroppar i riskabla arbeten – kanske vet inte skribenter i borgerlig press hur de ska hantera frågan, eller så känner de ingen som varit utsatt, resonerar hon.
– Eller så handlade det om att boken kom ut i Bokmässeperioden när det var trångt om utrymme, garderar hon sig.
Men oron finns där – varför förändrar inte arbetarlitteraturen samhället, på det sätt som Ivar Lo lyckades med?
– När jag frågade Kristian Lundberg om arbetarna på Yarden hade fått det bättre efter hans bok svarade han: ”Nej, sämre”. Då blir man lite deprimerad över vad litteraturen ska bidra med vad gäller samhällsförändring.
Förutom lyckan över uppmärksamheten som Ivar Lo-priset ger, kommer den ”ytliga glädjen” över prissumman, 125 000 kronor.
– Det är svårt att leva som författare. Jag har på senare tid övervägt om det är värt det. Det är ganska okej att leva låginkomstliv när man är ung, men när man blir äldre och får dåliga tänder, skiljer sig, när olika saker händer i livet, är det inte så åtråvärt.
Så vad betyder prissumman för dig rent konkret?
– Överlevnad.
