Det är bra att alla LO-förbund nu vill ha en samordning i avtalsrörelsen, och den äldre modell för låglönesatsningar som nu verkar vara på väg att dammas av får åtminstone en återhållande effekt på löneskillnaden mellan män och kvinnor.
LÄS OCKSÅ ”Ingen jämställdhetssatsning för LO 2017”
Men samtidigt är de långsiktiga lönebildningsproblemen långt ifrån undanröjda. Dels är den modell som nu förespråkas, med både procent och krontalskrav, inte tillräckligt stark för att klara LO-förbundens gemensamma överenskommelse från mars 2015 om att minska löneskillnaden mellan män och kvinnor från tolv till sex procentenheter fram till år 2028.
Dels kvarstår oenighetenen om hårdheten i industriavtalets normerande roll. I LO-förbundens gemensamma överenskommelse står nämligen också att normen för löneökningar ska sättas av den internationellt konkurrensutsatta sektorn.
Men exakt vad det innebär och hur relativlöneförändringar trots det ska kunna genomföras är fortsatta stötestenar.
LÄS OCKSÅ ”Det är en stor skam” – Annelie Nordström
Att LO-förbunden är på väg mot en enighet för avtalsrörelsen 2017 är utmärkt. Men förhoppningsvis avsätts mycket tid för fortsatta samtal.
Det är viktigt att LO-förbunden inte bara kan visa upp en basal låglönemodell. De måste också nå en stark enighet i alla andra frågor som rör lönebildningen.
