”Ingen jämställdhetssatsning för LO 2017”
För att inte LO-samordningen ska spricka en gång till avstår LO-förbunden från särskilda satsningar på kvinnolöner. I stället talar mycket för en allmän låglönesatsning i avtalsrörelsen 2017.
Facken inom industrin håller pressträff.
LÄS OCKSÅ ”Det är en stor skam” – Annelie Nordström
Den bilden ger personer i LO-förbundens ledningar en vecka före LO:s representantskap, då det avgörs om LO-förbunden ska gå fram med gemensamma krav i avtalsrörelsen nästa år. Alla LO-förbunden vill ha mer jämställda löner. Gemensamt har de satt upp målet att värdediskrimineringen av kvinnodominerade yrken ska minska, så att löneskillnaden mellan män och kvinnor reduceras från tolv till sex procentenheter till år 2028.
Men de har olika syn på hur målet ska nås. Jämställdhetssatsningar splittrade LO-förbunden inför avtalsrörelsen 2016 (då metoden att satsa på en utvald grupp, undersköterskor, prövades för första gången) och 2011 (då de tre industrifacken sa nej till särskilda potter för utjämning).
LÄS OCKSÅ Ledare: Större enighet behövs trots trolig LO-samordning – Martin Klepke
Splittringen i avtalsrörelsen 2016 gör det särskilt viktigt att vi kan enas inför avtalsrörelsen 2017, resonerar flera LO-förbund.
– För varje gång vi misslyckas blir det svårare att komma tillbaka. Skyttegravarna blir djupare, säger GS-ordföranden Per-Olof Sjöö.
Det här talar mot en specifik jämställdhetssatsning inför 2017, säger ledande personer i förbunden.
– Jag tror att vi alla är angelägna att hålla ihop, säger Jari Visshed, tredje förbundsordförande och förhandlingsansvarig i Fastighets. Så man har varit varsam med frågor som skiljer oss åt. En särskild jämställdhetssatsning har inte varit så aktuell. Istället talas det om en låglönesatsning.
Andra förbund bekräftar: Nu handlar det om att hitta minsta gemensamma nämnare. Och en allmän låglönesatsning upplevs som lättare att enas kring än jämställdhetspotter eller satsningar på en särskild yrkesgrupp. Låglönesatsning är i själva verket ”det normala”: Sedan många år har samordning inom LO-familjen inneburit lönekrav i både procent och kronor, där krontalet är till just för att de som har lägst löner ska få en större procentuell löneökning än andra.
Den sortens låglönesatsning är i själva verket också bästa sättet att minska lönegapet mellan män och kvinnor, anser förbunden inom 6F och Handels.
Ännu är inte LO-samordningen i hamn. Men jämfört med augusti, då de ansvariga med LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson i spetsen varnade för ett nytt misslyckande, låter de inblandade mer hoppfulla.
– Några vill ha en LO-samordning för att industrins normerande roll annars är i fara, säger en ansvarig vid ett 6F-förbund. Själv vill jag ha samordning för att slå vakt om solidarisk lönepolitik. Men även om skälen är olika vill vi komma överens.
