Mer behövs till välfärden

Välfärdsmiljarderna räcker inte. Det kommer att behövas minst lika stora höjningar av statsbidragen under flera år. För att säkra välfärden behövs 52 miljarder om bara fyra år.

När regeringen i veckan lade fram sin statsbudget så var de så kallade välfärdsmiljarderna den enskilt största satsningen. Från och med nästa år genomförs en permanent höjning av statsbidragen till kommuner och landsting med tio miljarder kronor. Satsningen motiveras med behovet att höja kvaliteten i välfärden.

Men nya beräkningar från statliga Konjunkturinstitutet visar att det kommer att krävas långt mer pengar för att slå vakt om vården, skolan och omsorgen. För att upprätthålla det offentligas nuvarande åtagande i välfärden behövs 52 miljarder kronor i höjda utgifter om fyra år.

Med bibehållen nivå på välfärden menas i detta sammanhang oförändrad personaltäthet, alltså lika många barn per vuxen i förskolan och samma antal hemtjänsttimmar per behövande.

Om statsbidragen ska hänga med i den utvecklingen – och därmed stå för en proportionellt lika stor andel av kommunsektorns utgifter – innebär det att riksdagen måste klubba igenom ytterligare satsningar på dryga tio miljarder kronor om året. Det innebär en sammanlagd ökning med 31 miljarder kronor när nästa mandatperiod når halvtid, år 2020.

De resterande 21 miljarder kronorna väntas i Konjunkturinstitutets beräkningar komma genom höjningar av kommunalskatterna.

– Det är den demografiska utvecklingen, framförallt det ökande antalet äldre, som gör att behoven växer så snabbt, säger Karolina Holmberg, chef för enheten för offentliga finanser på Konjunkturinstitutet.

Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar stod befolkningsförändringar för kommunala kostnadsökningar på 0,7 procent per år mellan 2006 och 2015, men nu står Sverige inför om påtaglig uppväxling. Under de kommande fyra åren bidrar demografin till årliga kostnadsökningar på 1,7 procent.

– Givet en sådan utveckling är det inte så konstigt utan logiskt att det krävs stora resurstillskott, säger Karolina Holmberg.

Annika Wallenskog är chefsekonom på Sverige Kommuner och Landsting, SKL. Hon berättar att de framtida utgiftsökningarna beror på att kostnaderna skiljer sig markant åt mellan olika åldersgrupper. Den genomsnittliga kostnaden för välfärdstjänster för personer i 80-årsåldern är tre gånger högre än för de som närmar sig pensionsåldern. Det medför också att medan den ökade andelen äldre redan gjort tydliga avtryck i pensionssystemet så ligger de stora kostnadsökningarna inom kommunsektorn framför oss.

–I takt med att stora generationer närmar sig och når 80-årsåldern kommer utgifterna att öka, säger Annika Wallenskog.

Historiskt har kommunernas och landstingens kostnader ökat snabbare än vad som kan förklaras av befolkningsförändringar. Endast under 90-talet ökade de faktiska kostnaderna långsammare än de demografiska behoven.

– Jag var ekonomichef vid ett lasarett på den tiden. Visst blev det att vi fick stänga vårdplatser. Men vi såg också att folk började behandlas på andra sätt. Sjukvistelserna kortades ner. Så det är inte bara nackdelar, säger Annika Wallenskog.

Kommunals utredare Torbjörn Dalin hävdar att följderna kan bli mycket kännbara om statsbidragen och kommunalskatterna inte höjs i takt med de ökade behoven.

– Inledningsvis får Kommunals medlemmar ta konsekvenserna. Vi ser redan i dag inom hemtjänsten för äldre att anställda får kompensera för bristande resurser genom ökad stress och pressade scheman, säger han.

Enligt Torbjörn Dalin kommer olika delar av välfärden sannolikt att ställas mot varandra:

– Områden som har de starkaste grupperna bakom sig kommer att värnas. Exempelvis är skolan ett område där många drar sig för att göra neddragningar, medan man sannolikt väljer att inte ha kvar samma nivå inom äldreomsorgen.

Sammanfattning

• Förändringar i befolkningens ålderssammansättning innebär kraftigt höjda välfärdsutgifter.

• Statsbidragen måste höjas med tio miljarder kronor om året för att bibehålla välfärdens standard.

Anders Eld