Carina Wellton blev sakta sämre och tvingades sluta jobba helt. Foto: Erik Mårtensson /TT Bild: Erik Mårtensson/TT

Press i arbetslivet, osäkra anställningsformer och ändrade regler. Det ser Carina Wellton, som till slut fick lämna arbetslivet, som förklaringar till skillnaden mellan kvinnors och mäns sjukskrivningar.

LÄS OCKSÅ Kvinnors sjuktal når historiska nivåer

Hon försökte ta sig tillbaka så många gånger. Men efter flera sjukskrivningar, omskolning till ett mindre fysiskt krävande arbete och beskedet om en neurologisk sjukdom fick Carina Wellton lyssna på sin läkare, sina närmaste och på Arbetsförmedlingen. Hon var tvungen att sluta jobba.

– Det var en stor sorg, speciellt eftersom jag hade kommit tillbaka från att ha varit heltidssjukskriven. Att få backa en gång till, säger Carina Wellton.

Hon är i dag ordförande för Solrosuppropet och har länge varit aktiv i debatten om sjukskrivningar.

Arbetets granskning visar att skillnaden mellan mäns och kvinnors sjukskrivningar är historiskt hög. Nu har kvinnor 89 procent fler sjukpenningdagar än män. Carina Wellton pekar på de ändrade reglerna för sjukersättning 2008 som en förklaring. Men hon ser även andra möjliga orsaker.

– Jag tror att det handlar om en pressad arbetsmiljö men också om de osäkra anställningsformerna. Det blir en otrolig stress, man vet inte när man får arbeta nästa gång eller om man kommer kunna betala räkningarna.

När Carina Wellton insjuknade i slutet av 90-talet kändes det först som en influensa. Då arbetade hon som konditor. Tre gånger försökte hon komma tillbaka på 25 procent. Till slut fick hon en ungefärlig diagnos som påminner om MS. Läkarna såg att det var fel på signalerna från hjärnan till musklerna och Carina Wellton fick epilepsimedicin.

– Då blev jag något bättre och ville börja arbeta igen. Pratet om att människor är hemma och latar sig köper jag inte. De jag träffar vill ha arbetskamrater, en bättre ekonomi och tycker att det är roligt att jobba.

För Carina Wellton blev läget långsamt sämre. Hon insåg att hon behövde ett mindre fysiskt krävande jobb och omskolade sig till redovisningskonsult. Efter en lönebidragsanställning ville arbetsgivaren att hon skulle bli egenföretagare och fakturera, något hon gjorde i fem år.

– Då är man inte lika skyddad utan får ta smällen själv om det går illa. Så blev det för mig, säger hon och berättar att hon i dag får ut under 7 400 kronor i månaden.

Hon kallar dagens situation för en kvinnofälla.

– Min ersättning är väldigt låg men eftersom hushållets gemensamma inkomster överstiger normen för försörjningsstöd blir jag, och väldigt många långtidssjuka, beroende av min partner.