Kreatör med kroppen som duk

En velociraptor är en upprättgående liten köttätande dinosaurie som levde i Mongoliet för 75 miljoner år sedan. Just nu tatuerar Martin Gustavsson en sådan på Joakim Holms vänstra arm. 

– En velociraptor som spelar congas, förtydligar Martin Gustavsson och gnider omilt trasan över Joakim Holms överarm.

Joakim Holm är van. Han har tatuerat nästan hela överkroppen hos Martin Gustafsson – en färgglad karta av trummor, piñatas, figurer och barnnamn. Varför han nu bestämt sig för conga-spelande velociraptor minns han inte.

– Det var väl du Martin som hade dille på velociraptorer ett tag, och sedan kom vi på grejen med congasarna, säger Joakim Holm.

– Jag gillar Jockes humor och brukar utgå från den när vi funderar ut motiv, säger Martin Gustafsson.

Han gör det ofta. Får personen i stolen att känna sig bekväm på ett finurligt sätt utan att verka inställsam. Det är också en av de första saker en tatuerare får lära sig under utbildning, kundbemötande.

– Den grejen gillar jag mest, mötet med kunden – äh, skämta. Det är faktiskt den grejen jag gillar minst, säger Martin Gustafsson.

Nej, intresset för att rita var det som fick Martin Gustafsson att välja tatueraryrket. Eller, kanske inte just rita – utan den kreativa processen. Men så fort Martin Gustafsson nämner ordet kreativ, och det gör han flera gånger, säger han:

– Med risk för att låta pretto …

Speciellt pretto är han inte. Tvärtom.

– Har jag inte jobbat på länge vill jag gärna bygga nåt, eller laga mat eller hålla på med musik, säger han.

Ritandet utvecklade han redan som sjuåring, inte för att det var kul, utan för att han var bra på det.

– Fast jag föredrar ju att rita framför att tatuera, men det är mest för att papper inte gnäller, säger han.

Först arbetade Martin Gustafsson som bildlärare, för att vid tjugofyra års ålder börja arbeta som tatuerare.

– Det var en kollega som spelade i samma band som tyckte jag skulle testa, och det gjorde jag. Att jag är bra på att rita är egentligen en förbannelse, för jag trivs inte att sitta still och kroppen tar stryk.

En större tatuering kan ta sex–sju timmar, och Martin Gustafsson jobbar helst utan paus.

– Man måste vara vältränad för att klara allt sittande. Och dagsformen har betydelse både för den som tatueras och för tatueraren, säger han.