Biståndsorganisation rasar mot Sidaskrivelse

Kristina Henschen. Foto: Maja Suslin/TT

Fackliga biståndssverige rasar mot en Sida-skrivelse som redogör för hur den sociala dialogen ska stärkas i världen. Facken svartmålas och döms ut som korrupta, dysfunktionella och att de inte företräder sina medlemmar, anser kritikerna.

– Sidas analys stämmer inte med verkligheten, dundrar Kristina Henschen, chef för den fackliga biståndsorganisationen Union to Union.

– Är det så här Sida ser på våra samarbetspartner? Att de är dysfunktionella, korrupta och inte företräder sina medlemmar? Inga av våra studier tyder nämligen på att det skulle vara så, fortsätter hon.

I början av juni lämnade Sida in en skrivelse till regeringen om hur biståndet används för att stärka den sociala dialogen – förhandlingar mellan fack, arbetsgivare och stater – i olika länder. Regeringen håller på att ta fram ett nytt biståndspolitiskt ramverk.

En förändring är att statsminister Stefan Löfven satsat stort på att införa en ”Global deal”. Biståndspengar ska gå till att skapa en global samverkan mellan företag, fack och regeringar. Målet är att de ska leda till bättre jobb, minskad fattigdom och vägen dit sker bland annat genom kollektiva förhandlingar. Men nu spelar skrivelsen från Sida ner fackets roll.

I skrivelsen nämner Sida några problem som det ser i samarbete med fack i andra länder för att stärka den sociala dialogen. Den svenska biståndsmyndigheten skriver att ”fackföreningar inte alltid fungerar väl eller representerar sina medlemmars intressen”.

Bland annat nämner Sida textilfacken i Kambodja som är politiserade och har spelat en stor roll i landets politiska system. Bangladesh är ett annat land där Sida hävdar att facket har en ”dysfunktionell organisation” och att korruptionen är omfattande.

Kristina Henschen säger att det på sina håll finns stora problem inom facken men att det ändå är ett stickspår.

– Analysen måste utgå ifrån att facken är den mekanism som arbetstagare har för att förändra sina villkor. Det finns ingen annan väg att gå, säger hon.

Sidas skrivelse har, enligt kritikerna, främst lyft de problem som finns inom facken och inte de problem som finns i stater och företag.

I Kambodjas fall är det till exempel vanligt att anställda på textilfabrikerna svimmar på grund av utmattning, fackliga har mördats och då protester genomförts har det ofta slutet i våldsamma sammandrabbningar. När FN-organet ILO lyfter problemen i Kambodja handlar dock kritiken om att facken hindras att organisera sig fritt.

– Skrivelsen från Sida genomsyras av en syn som att mänskliga rättigheter inte är en fråga för arbetslivet. Det har vi stora problem med, säger Kristina Henschen.

– Risken är att det uppfattas som Sida officiella syn. Det kan få väldigt allvarliga konsekvenser eftersom det kan leda till man inte vill samarbeta med fackliga organisationer för att stärka den sociala dialogen.

Sida svarar på kritiken.

– Det stämmer inte att skrivelse dömer ut flera av Union to Unions fackliga samarbetspartners. Vad skrivelsen gör är att notera att fackföreningar i samarbetsländerna inte alltid representerar sina medlemmar på det sätt vi är vana vid och att det även inom fackföreningsrörelsen kan förekomma korruption och bristande demokrati, säger Marie Ottosson, vikarierande överdirektör på Sida, i en kommentar.

Sida uppger också att de ser fackföreningsrörelse som en central samarbetspart både för arbetsmarknaden och samhällsutvecklingen i stort och att arbetet med med den Sociala dialogen förväntas växa framöver.

Statssekreterare Ulrika Modéer säger att Sidas skrivelse precis kommit in till regeringen.

– Vi har inte hunnit gå igenom den ännu men Sida är en självständig myndighet och det här är ett av flera bidrag till regeringens fortsatta arbete. Vi kommer naturligtvis också att titta på Unions to Union och andra aktörers synpunkter, säger hon.

Ulrika Modéer tillägger att regeringen dragit igång ett arbete som innebär att Sverige vill ta en ledande roll för att främja sociala frågor inom ramen för Stefan Löfvens Global deal.

Enligt Sidas egna bedömningar går drygt 2,2 miljarder kronor – 12 procent av biståndsbudgeten – till att stödja den sociala dialogen. Mest pengar, 352 miljoner kronor, går till Union to Union samt till Palmecentret som får 300 miljoner kronor.

Erik Larsson