Människor jag vill ha med mig vid systemkollaps
Flyktingkatastrofen delar in oss, vi som befinner oss på trygg mark, i fyra grova kategorier.
• Svensken som tycker hatet är vägen framåt och anser det smart att bokstavligen bränna skattepengar genom att tutta på flyktingboenden och spy galla i närmast tillgängliga mediekanal,
• Svensken ”som inte är rasist” men som organiserar sig omedelbart när ett flyktingboende ska byggas nära det egna hemmet,
• Svensken som registrerar det som händer men inte orkar, har tid eller möjlighet att göra något,
• Svensken som ställer sig frågan: vad kan jag göra?
Den första kategorin tenderar att få mest uppmärksamhet. Vi lever i en tid som påminner om valfri högstadieskola. Den som skriker högst, hotar och till och med använder våld tatr och ges plats.
Samtidigt är de som gör något, inte sällan i det tysta, fler. Och den som gör något är alltid mer intressant än den som gnäller och tar till hatet. För att en sådan person på något sätt leder oss alla framåt. Men nu, när staten flyttar på flyktingkatastrofen, återgår vi som befinner oss på trygg mark till en slags lunkande vardag. Och när det akuta behovet inte syns här längre är det lätt att tanken ”det ordnar sig nog” kommer.
Men om vi bortser från att bomber fortfarande faller över syriska städer och att extrem fattigdom, naturkatastrofer, eviga lågintensiva konflikter och tortyr ännu existerar, så väntar hundratusentals individer på besked om asyl i Sverige. Och oviss väntan tär.
Så arbetet fortgår, trots att Sverige tagit sig ett andrum. Det kanske rentav är nu arbetet börjar.
Inblick inleder en serie om några av alla svenskar som tillhör den sista kategorin. Och som fortsätter göra det, oavsett medial uppmärksamhet och politiska beslut.
Nina, Lollo, Israa, alla svarar de samma sak på frågan varför de gör det. För dem är det knappt en frågeställning. Det är självklart att göra något som leder individen och samhället framåt.
Jag vet vilken kategori människa jag skulle vilja ha bredvid mig om vi i Sverige hamnar i en riktig systemkollaps.
LÄS HELA SERIEN:
DEL 1 På språng med flyktingar i varglös skog
DEL 2 Här får flyktingarna vara barn
DEL 3 Här gror integrationen