Stefan Löfvens ledord när han under onsdagen presenterade sin regeringsombildning var att stärka den svenska modellen. Det vill säga att stå upp för rimliga löner, bra tillgängliga bostäder och en rättvis utbildning för alla. Till viss del följde regeringsförändringarna den svenska modellens ambitioner, till viss del inte. Och i vissa fall återstår det att se vad resultatet kan bli.
Till den sistnämnda kategorin hör Peter Eriksson (MP) på posten som ny bostadsminister. Efter utnämningen var såväl Byggnads som Hyresgästföreningen snabbt ute med att berömma regeringens kraftfulla bostadspolitiska ambitioner.
Men dessa uttrycktes mer av Stefan Löfven än av Peter Eriksson själv. Eriksson nöjde sig med att säga att han ska sätta press på kommunerna som har huvudansvaret för bostadsbyggandet. Gott så långt, men nog måste vi från en bostadsminister kunna se ett större engagemang än så för statlig påverkan. Lite överraskande är det också att utbildningsdepartementet inte alls påverkas.
För att åter knyta an till den svenska modellen är en rättvis och kvalitativ skola en mycket viktig faktor för att den svenska modellen ska fungera. Det måste bara fungera.
Men den basala svenska grundskolan har under utbildningsminister Gustav Fridolin inte fått det lyft som krävs för att motsvara den svenska modellens krav, något som dock alltså inte renderade i någon omläggning inom departementet.
Miljöpartiets andra nya namn i regeringen är den relativt okände Karolina Skog som ny miljöminister. Under tio år har hon tillsammans med Socialdemokraterna lett det kommunala arbetet i Malmö. Både S och MP är nog nöjda med att ha fått in en person som är van vid att sluta realpolitiska överenskommelser och sedan dessutom följa dem.
Ett ambitiöst lyft blir Ann Linde, ny EU- och handelsminister och känd av alla inom internationellt socialdemokratiskt arbete. Ann Linde har varit en stark kraft bakom Anders Ygemans arbete och har definitivt både erfarenhet och stryka för en egen ministerpost.
Näringsminister Mikael Damberg, som tills nu haft handelsfrågorna på sitt bord, har kvar sin huvuduppgift om nyindustrialiseringen av Sverige och får därutöver uppgiften att skapa nya enkla jobb i näringslivet för främst nyanlända med kort utbildning. Och här är vi tillbaka vid den svenska modellen.
Om siktet är att skapa arbeten för alla och samtidigt försvara rimliga och avtalsenliga löner, något som är fullt möjligt, ska det bli intressant att följa hur samverkan om dessa enkla jobb kommer att ske mellan arbetsmarknadsminister Ylva Johansson – som nu även tar över frågan om etablering av invandrare – och energiminister Ibrahim Baylan – som nu även tar över samordningen av insatser mot segregation.
Det är viktiga frågor för att behålla ett sammanhållet och rättvist samhälle och för att undvika att enkla jobb i stället leder till ökade klassklyftor och större orättvisor.
LÄS OCKSÅ
