Dirigenten som håller emot reformkraven

Vid konseljen på slottet berättar kungen att den nye lillprinsen ska heta Alexander Erik Hubertus Bertil. I Strömsalen på Rosenbad redogör Eva Magdalena Andersson, finansminister av Sverige, samma förmiddag för regeringens åtgärder för att minska barnfattigdomen

– Höjt underhållsbidrag, avgiftsfria läkemedel, glasögonbidraget. Vi har verkligen försökt jobba på det här området, säger hon.

Först presentation av vårbudget, därefter möte i Washington med IMF. Sedan iväg till Ekofin-möte för att diskutera Panama-dokumenten. Då gäller det att hårdprioritera arbetsdagarna i Stockholm.

Vad är väl en konselj på slottet när det finns en lång lista med andra uppgifter? Som att se till att Sverige hamnar i topp i OECD:s välståndsliga. Som att minska inkomstklyftorna. Och hinna med en intervju.

Med ett historiskt lågt stöd i opinionen står socialdemokratin inför stora utmaningar. Vad är Magdalena Anderssons recept?

– Att jobba intensivt hela vägen fram till valet.

Arbete är nyckelordet för finansministern på mer än ett sätt. Partistrategerna får ursäkta, men det är oftast socialdemokratiska finansministrar som pekar ut riktningen.

Magdalena Andersson talar sällan i ideologiska banor. Ändå är hon, om uttrycket tillåts, närmast ett rött skynke för socialdemokrater som tycker att Sverige behöver en helt ny ekonomisk politik med stora investeringar och välfärdsreformer. Magdalena Andersson tycker för sin del att det som görs är tillräckligt storslaget.

– Bilden av att vi inte genomför rejäla reformer delar jag inte riktigt. Vi har gjort satsningar på femtio miljarder kronor på ett och ett halvt år och aviserat ytterligare tio miljarder till kommuner och landsting.

Är den sociala ingenjörskonstens tid förbi?
– För mig är det viktigaste att människor ska märka skillnaden i sin vardag. Det är därför jag är i politiken.

Även om Magdalena Andersson vid flyktingkrisen har tummat på sin princip att utgifter ska vara fullt finansierade är ändå gapet mellan henne och delar av arbetarrörelsen fortfarande stort. LO vill till exempel i högre grad använda finanspolitiken som en konjunkturens krockkudde.  Men finansministern går hårt åt LO:s förslag, som förnyades förra våren, om att ”totalrenovera” Sverige för 70 miljarder.

– Hade jag följt LO:s råd då hade vi mött höstens flyktingkris med kanske 3 procents underskott i de offentliga finanserna. Vi hade inte haft något manöverutrymme över huvud taget utan fått möta krisen med omfattande skattehöjningar eller nedskärningar på 30 miljarder.

Så du är nöjd med att du inte lyssnade?
– Det hade kunnat elda på ekonomin på ett sätt som gjort det ohållbart.

Ordning och reda i statsfinanserna är fortfarande ministerns modell för att kunna leva upp till högtidliga formuleringar i partiprogrammet. Det finanspolitiska ramverket är – tvärtemot vad en del av hennes kritiker brukar hävda – ingen ideologisk strypsnara, menar Magdalena Andersson. Tvärtom.

Det är fullt möjligt att utveckla vårt välfärdssystem inom det. Det handlar om att säkerställa en trygg och ansvarsfull finansiering. Man kan inte bygga en välfärdsstat på stora underskott och ökande statsskuld.

Magdalena Anderssons definition av en välfärdsstat är ”hög kvalitet” på förskola och skola, gratis universitet, vård. Studiefinansiering, en väl fungerande sjukförsäkring, a-kassa, pensioner och föräldraförsäkring är ”också centrala”. All inclusive är modellen även för Framtidspartiet. Men flyktingströmmen, den demografiska utvecklingen och de ökade sjukskrivningarna är orosmoment, medger hon. Ändå finns det något som är allvarligare:

– Situationen med fallande skolresultat är inte hållbar. Vi ser väldigt oroande tecken på att inte minst pojkar från hem utan akademisk bakgrund tappar i studieresultat på ett sätt som är helt oacceptabelt. Att skolan fungerar är helt centralt för att klara migrationsutmaningen också.

Kan det på sikt bli svårt att behålla det du ser som en välfärdsstat?
– Det handlar helt och hållet om hur vi lyckas hitta finansiering. A och O är att vi har en hög sysselsättningsgrad och ett högt antal arbetade timmar i ekonomin.

Full sysselsättning är möjligt, menar hon, även om man alltid måste räkna med en så kallad ”friktionsarbetslöshet” som uppstår vid övergångar mellan olika jobb. Regeringen har dock en bra bit till målet om EU:s lägsta arbetslöshet. Och för att kunna räta på ryggen inför partimedlemmarna måste också fördelningspolitiken bli bättre. Under de senaste tjugo åren har inkomstklyftorna ökat.

– Jag är verkligen inte i politiken för att se en utveckling där klyftorna ökar. Jag engagerade mig för att jag tyckte att världen var för orättvis.

Magdalena Andersson anser emellertid att sänkt skatt för pensionärer, slopandet av den bortre parentesen i sjukförsäkringen och höjningen av taket i a-kassan är steg i rätt riktning. Och skärpt skatt på höga inkomster.

Socialdemokraterna gick till val även på att höja taket i sjukförsäkringen. Men det är en dyr reform och inte heller den här dagen när vårsolen vältrar sig in genom Rosenbads stora fönster kan Magdalena Andersson lova att den blir av.

Och årliga uppräkningar, indexering, av sjukförsäkring och a-kassa är inte aktuellt. Finansministrar ogillar utgifter som höjs med automatik. De tiderna är förbi.

– Ja, det är min bedömning.

Finns det tillräckliga verktyg för att utjämna ekonomiska skillnader?
– Uppenbarligen har vi inte lyckats hittills. I en globaliserad värld har det blivit svårare att beskatta kapital. Det kan säkert vara en av orsakerna till att vi ser ökade inkomstklyftor.

Regeringen har lagt förslag om en skatt på bank- och finanssektorn, men Magdalena Andersson menar att det krävs fler verktyg.

– Vi jobbar ju med en finansiell aktivitetsskatt som vi hoppas kunna genomföra den här mandatperioden. Men att beskatta finanssektorn mer tycker jag är intressant.

Trots avslöjandet av Panama-dokumenten anser hon att jakten på skattesmitare har varit framgångsrik. De informationsutbytesavtal som den förra regeringen slöt med många länder är utmärkta, påpekar hon. En mer automatiserad information om var pengar göms undan är också på gång.

– Det kommer att öka möjligheten att beskatta individer med stora förmögenheter men också företag. Där kan vi öka skatteintäkterna på ett sätt som kan vara ett steg mot att få en bättre fördelning.

Finansminister Magdalena Anderssons tuffa ton mot finansmarknader och skattesmitare går hand i hand med att Socialdemokraterna, som det står i partiprogrammet, är ett ”antikapitalistiskt” parti. Hon ställer sig bakom den etiketten, kanske en lite tröst för dem som vill ha en radikalare politik.

– Självklart. En otyglad marknad driver fel. Det är viktigt med en reglerad marknadsekonomi, både med beskattning och regler. Vi vill ju inte ha en ohämmad kapitalism.

LÄS OCKSÅ

S-kris del 1: Finns det ett Arbetarparti?

S-kris del 2: Tiden rinner iväg för socialdemokratin

S-kris del 3: När (S)olidariteten nådde en gräns

S-kris del 4: Ett folkrörelseparti utan folk