Finns det ett Arbetareparti?

Glöm inte var det var vi började”, vädjar poeten Jenny Wrangborg i de första orden i dikten Striden. Några meningar till den som mot förmodan gjort just det. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, SAP, bildades 1889. Fackföreningsrörelsen var pådrivande. En socialistisk samhällsordning på fredlig, demokratisk väg, skulle skapas.

• Socialdemokratins valaffischer 1908-2014

•”Hela det framgångsrika 1900-talet kan raderas” – Lena Hennel

Produktionsmedlen skulle övergå i ”samhällelig ägo”. Arbetarklassens frigörelse skulle ske genom erövring av den politiska makten och genom facklig lönekamp, som det står i Nationalencyklopedin. Det blev folkhem, arbetsrätt, barnbidrag, sjukförsäkring och rekordlångt regeringsinnehav. Men det är inte sökandet efter socialdemokratins förflutna som är svår. Det är framtiden som ställer till det. Och nuet.

Hans pappa var byggnadsarbetare och politiskt aktiv. Själv blev Anders Karlsson socialdemokratisk politiker, en av de starka männen. Han ledde länge Landskronas arbetarekommun. Riksdagsman i 16 år. Ordförande i tunga utskott. Sonen Niklas vandrar sedan länge i hans fotspår. Tredje generationen av socialdemokrater.

Men Anders Karlsson är inte längre riktigt tillfreds med partiet. Inte med opinionssiffrorna en bra bit under 30 procent, inte med den politiska inriktningen.

– Man måste hitta tillbaka till det som är grunden för socialdemokratin: Ett välfärdssamhälle byggt på allas sysselsättning. Partiets viktigaste uppgift är att skapa full sysselsättning så att man kan skapa ett jämlikare samhälle.

Anders Karlsson formulerar sig inte så, men han låter förstå att han oroar sig för partiets själ. Är Socialdemokraterna fortfarande ett arbetareparti? Det går att söka ett svar på det. Se det som ett resonemang.

NEJ På tio år har Socialdemokraterna förlorat en tredjedel av sina LO-sympatisörer. När Moderaterna våren 2006 hade opinionsvinden i ryggen sympatiserade 62,7 procent av LO-väljarna med S, visade SCB:s stora partisympatimätning. I den senaste undersökningen som kom i december 2015 stödde 41,6 procent partiet.

– I alla folkrörelser har det varit ett vikande engagemang de senaste decennierna. Det gör ju att man har försvagats, påpekar Tidens chefredaktör Jesper Bengtsson, en av huvudförfattarna till partiets val-analys som presenterades i höstas.

Ett stort tapp har skett under det senaste året när flyktingfrågan ruskat om Sverige. Men frågan är om det går att betrakta sig som ett arbetareparti när mindre än varannan väljare tillhör gruppen?

JA Allt är relativt. För även om många LO-medlemmar vänder partiet ryggen så kan inget annat parti just nu konkurrera med Socialdemokraternas 41,6 procent. Sverigedemokraternas 24,2 procent i decembermätningen innebar visserligen en kraftig uppgång, men gapet ser fortfarande ut att vara mer än 15 procentenheter. Moderaterna – Det nya arbetarepartiet? – på tredje plats nådde bara 12,7 procent. Så om något parti i dagsläget är ett arbetareparti så borde det väl vara S?

Men det finns en annan variant av begreppet arbetareparti som handlar mer om politiken än om väljarna. Ett parti som arbetar för att uppnå arbetares intressen.

JA För en socialdemokrat är målet om full sysselsättning vad trosbekännelsen är för en kristen. Ska S kunna kalla sig ett arbetareparti måste man i regeringsställning ta den ambitionen på allvar, menar LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Och till skillnad från Anders Karlsson ser han underbara dagar framför sig:

– Nu har vi hundra tusen lediga jobb. Vi har en ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet som faller jättesnabbt. Vi har en sysselsättning för gruppen 20 till 54 år på 82 procent.

Om ett halvår kommer den ljusnande arbetsmarknaden och de höga tillväxtsiffrorna att vara uppenbara för många väljare, tror Karl-Petter Thorwaldsson.

Ann-Sofie Hermansson – ja, hon med hockeyfrillan – är numera Göteborgs ledande socialdemokrat. Hon är också inne på betydelsen av leverans:

– Vi har tagit bort stupstocken i sjukförsäkringen och höjt a-kassan. Vi har faktiskt levererat ganska mycket till de människor som saknar en egen megafon eller ledarsida att skriva på. Låt oss slå oss för bröstet för det.

I den inte helt oviktiga backspegeln kan också socialdemokratin betraktas som relativ framgångsrik, menar Jesper Bengtsson.

– För de allra flesta arbetare har lönerna höjts och livet har blivit materiellt bättre under den senaste decennierna.

Mindre uppmuntrande är emellertid att tjänstemännen har haft bättre reallöneutveckling. Enligt Näringslivets Ekonomifakta har deras löner sedan mitten av 1970-talet ökat med 68 procent medan arbetarnas lönelyft har varit 56 procent. Men det kan kanske hänföras till nästa punkt.

NEJ Fattigdomens avskaffande. Det har varit en av de viktigaste parollerna för arbetarepartier. Numera brukar målet heta jämlikhet och medlet fördelningspolitiken. Det är ett annat mått på hur väl arbetarnas intressen har försvarats. Och om den svenska socialdemokratin har en svag punkt så finns den här, menar Jesper Bengtsson.

En OECD-rapport som kom 2014 visade att sedan 1990-talets början har inkomstklyftorna i Sverige vuxit snabbare och mer än i något annat västland. Nej, ingen har glömt de borgerliga regeringarna. Men Jesper Bengtsson menar ändå:

– Socialdemokratin har inte haft något svar på hur man varaktigt ska minska ojämlikheten. Men det har inte handlat om de som arbetar i första hand – utan om svårigheterna att komma åt dem som inte har något arbete, den nya underklassen.

En förklaring är att globaliseringen gjort det mer komplicerat för politiken att utjämna villkoren. Men Ann-Sofie Hermansson vänder sig mot föreställningen att utvecklingen skulle vara svår att styra.

– Vi säger att EU, globaliseringen och kapitalismen hindrar oss. Ja, ja, ja. Så är det, men vi kan mer än vi tror.
Yes we can.

Och i tron på politikens kraft förenas Soffan Hermansson, som jobbat åt Mona Sahlin, och Anders Karlsson, från vänsterdistriktet Skåne.

– Vi måste vara tydliga i vår politik. Det här vill vi göra och på det här viset, understryker Anders Karlsson.

Tid för handling, således. Hög tid kanske. I Jenny Wrangborgs dikt Striden fortsätter strofen:

”glöm inte vart det var vi skulle.
vi minns och vi är trötta på att vänta,
snart går vi utan er.”