Foto: Leif R Jansson/TT

Kommunerna höjer tjänstemännens löner på arbetarnas bekostnad, ett svek som döljs genom att grupperna slås ihop i lönestatistiken. Upprörande, anser Kommunal, som kräver förändring.

LÄS OCKSÅ: Debatt: Kommunal kan kräva högre löneökningar

– När vi granskar lönestatistiken bakåt i tiden ser vi att våra medlemmar inte har fått ut de löneökningar vi och arbetsgivarna kommit överens om i det centrala avtalet, säger Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund.

– Det fattas alltid 0,5 – 0,8 procent jämfört med siffran i det centrala avtalet. Våra medlemmar har negativ löneglidning.

Att de löner som faktiskt betalas ut ökar mindre än Kommunal och SKL har kommit överens  om har flera förklaringar, bland annat stora pensionsavgångar. När erfarna anställda som kommit upp i lön slutar ersätts de av unga eller outbildade som anställs till betydligt lägre löner.

Samtidigt visar den offentliga lönestatistiken för kommunanställda – där arbetar och tjänstemän slås ihop – betydligt högre löneökningar.

Som Arbetet avslöjade i år beror det på att kommunerna har givit sina tjänstemän löneökningar långt utöver vad arbetarna har fått (och klart över de löneökningar som industrins anställda har fått, det så kallade märket).

Men det här döljs genom att arbetare och tjänstemän inte särskiljs i lönestatistiken (vilket de gör i lönestatistiken för privatanställda).

Kommunal och Lenita Granlund reagerar starkt på Arbetets avslöjande.

– Arbetsgivarna håller systematiskt nere lönerna för våra grupper, säger Lenita Granlund. Det är anmärkningsvärt. Det är upprörande. Vi måste komma tillrätta med det.

Alla tjänstemannagrupper inom kommuner och landsting har sifferlösa avtal. SKL motiverar det med att arbetsgivarna lokalt vill kunna premiera duktiga individer.

– Men i verkligheten är det inte enstaka individer som premieras. Det är hela kollektivet av tjänstemän som får mer, säger Lenita Granlund.

Sedan 1994 står det även i Kommunals avtal att den enskildes utveckling och kompetens ska avspeglas i lönen.

– Men det har vi aldrig fått någon utväxling för, säger Lenita Granlund. De lokala arbetsgivarna har inte lyckats premiera duktiga kommunalare.

I Arbetets artikel om Medlingsinstitutets lönestatistik försvarar SKL:s förhandlingschef Maria Dahlberg att arbetare och tjänstemän klumpas ihop när lönerna redovisas. Kommuner och landsting har bara medarbetare, ”det finns inte en definition av arbetarkollektivet hos oss”.

– Om det är så de ser det måste vi räkna våra lönekrav på medellönen för hela personalkollektivet inom kommuner och landsting, ungefär 29 000 kronor i månaden, säger Lenita Granlund. Därför överväger vi att öka på vårt tidigare lönekrav med ytterligare 150 kronor i månaden.

På frågan om höjda lönekrav under förhandlingarnas gång kommer att uppfattas som oseriöst svarar Lenita Granlund:

– Nej, när vi lämnar våra yrkanden förbehåller vi oss alltid rätten att komplettera med ytterligare yrkanden. Och den inställning som SKL:s förhandlingschef Maria Dahlberg redovisar i Arbetet är ny, den måste vi förhålla oss till.

LÄS OCKSÅ:

Så döljs tjänstemännens lönelyft