Palmes lidelse håller hoppet levande

Några veckor i februari lever Palme-teorierna upp igen. Gamla spår och vittnen blir som nya, snillen spekulerar i böcker och artiklar. Sakkunnig i det här fallet är egentligen bara den som höll i pistolen den där kvällen för 30 år sedan när statsministern var på väg hem från bion. Den vars namn vi inte vet.

Minnet av Olof Palme samhällsförändraren är viktigare att vårda, och borde vara en ständig inspirationskälla för en krisande socialdemokrati. I bokhyllan hittar jag Politik är att vilja; samlingen med hans viktigaste politiska inlägg från 1960-talet. Titeln är hämtad från inledningstalet till SSU-kongressen i Blå Hallen 12 maj 1964.

Palme konstaterar i förordet att ”dagspolitik som ekonomi, kommunikationer, trafiksäkerhet, radio/TV etc – helt har uteslutits.” I Stadshusets sal får de unga socialdemokraterna sig till livs talet vars start blivit något av hans signum: ”Politik – det är att vilja något.

Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner.” Idén är viljans drivkraft, och förändringen kan göra utopier till verklighet, säger han bland annat.

Tio år senare, i samlingen ”Att vilja gå vidare” har Olof Palme varit statsminister sedan 1969. Han talar om folkrörelser, näringslivet, sprängpunkter i dagspolitiken – men också om ideologisk förnyelse och försvaret för demokratin, som aldrig blir självklar.

”Dess framgång beror på förmågan att finna förankring och engagemang hos människorna /—/ ”om demokratin i praktisk gärning kan förverkliga människornas grundläggande sociala krav,/—/. Misslyckas demokratin med denna uppgift kommer människorna att vända sig bort med ointresse, besvikelse och till sist öppet motstånd /—/”, säger han i ett radioföredrag.

Palme skissade på tre huvuduppgifter i sitt samhällsbygge:

• Förhindra att den tekniska utvecklingen får orimliga konsekvenser.
• Vidga och fördjupa demokratin.
• Att fortsätta arbeta för jämlikhet.

Historikern Kjell Östberg understryker att Palmes demokratisering alltid hade sitt fundament i en stark stat. Kommunerna måste stöttas av en statlig politik som ger handlingsmöjligheter, lokalt fackligt inflytande måste kompletteras med det centrala politiska.

Samhällsreformer kräver vilja. Palme hade både viljan och visionerna. Effekten blev medbestämmandelagar, utbyggd offentlig sektor, en fördelningspolitik som frigjorde kvinnor. Hans längtan, lidelse och drömmar håller hoppet levande även i dag.

Läs om en ny Palmeantologi på Kulturen och Martin Klepkes ledare om mordet på arbetet.se.