”Det finns inget tak för löneökningarna”

Bråket om Sveriges officiella lönestatistik kan kopplas till hur höga löneökningar samhällsekonomin tål. Sveriges kommunala arbetsgivare kan strunta i det och låta lönerna för tjänstemän och akademiker sticka iväg utan att det syns i statistiken. 

Märket för nivån på löneökningarnas storlek har kommit att spela en central roll i årets avtalsrörelse. Frågan är om arbetsmarknaden kommer att respektera den nivå på löneökningarna som parterna i den konkurrensutsatta industrin kommer överens om, det så kallade märket, och låta det bli norm för de egna sektorns löneökningar.

När facken i 6F lade sina krav 0,4 procent över kraven från industrins fack i årets avtalsrörelse fick de mycket skäll för att inte respektera märket.

Men de sifferlösa avtalen inom den kommunala sektorn följer knappast märket. Det senaste exemplet är Skolledarna som plockade ut 5,5 procent förra året, vilket är 3,4 procent över märket 2014.

Trots att de slagit på stora trumman för sina fackliga framgångar har de inte fått kritik från något håll. Delvis kan det bero på att det i den officiella statistiken från SKL och Medlingsinstitutet inte syns ett spår av dessa lönelyft.

Och SKL hävdar kategoriskt att de kommunala arbetsgivarna respekterar märket.

– Ja, vi ska respektera märket. Det har varit grunden för våra ingångar i avtalsrörelsen under en längre tid, säger Maria Dahlberg, förhandlingschef på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

– Vi har skrivningar i alla våra huvudavtal med motparterna att vi ska förhålla oss till den norm som sätts i industrin.

Hos Kommunal ifrågasätts SKL:s vilja att följa märket. Numera har alla tjänstemän inom kommuner och landsting sifferlösa avtal. Alla löner sätts lokalt.

I den officiella statistiken slås alla kommunala löntagare ihop till en enda siffra. Men andra siffror som läckt ut visar att tjänstemännen fått löneökningar långt över märket, som förra året låg på 2,2 procent.

Men detta ger ingen anledning för SKL att dela upp statistiken i arbetare och tjänstemän.

– Märket sätts ju inte för arbetare och tjänstemän, säger Maria Dahlberg.

Hur ser du på att Skolledarna tre år i rad plockat ut löneökningar långt över märket?
– Jag kan inte uttala mig om siffrorna. Vi vet att rekryteringsbehoven är olika i de kommunala yrkesgrupperna. Då blir utfallen i löneöversynen olika.

Är det ett problem att de sifferlösa avtalen verkar ligga över märket år efter år?
– Även om det finns en siffra i avtalen, finns det inget tak för hur höga löneökningarna kan bli.

Men är det ett problem?
– Att det varierar? Nej. Hela tanken med lokal lönebildning är att arbetsgivaren sätter lönen utefter behoven som finns i olika yrkesgrupper.
– I de sifferlösa avtalen kan man avvika både uppåt och nedåt.

I era huvudavtal med de fackliga motparterna står det att ni ska förhålla er till märket. Vad betyder det på områden med sifferlösa avtal?
– Det är ett förhållningssätt som vi har mellan de centrala parterna. I de lokala löneavtalen måste man förhålla sig till de lokala behoven av löneökningar.

Men vad har det för betydelse i praktiken i de sifferlösa avtalen?
– Det är något som påverkar de lokala parternas bedömningar av löneökningsbehoven.

Om arbetsgivaren i de sifferlösa avtalen kan sätta löneökningar över eller under märket har det ju ingen betydelse i dessa fall. Är det rätt tolkat?
– Nej, det har samma betydelse som i industrin. Där kan arbetsgivaren lägga ut mer än den avtalade nivån på löneökningar. Det är en nivå att förhålla sig till.

Men du säger ju att arbetsgivaren kan lägga ut vad man vill när avtalet är sifferlöst?
– Det som skiljer de sifferlösa avtalen mot de siffersatta är att arbetsgivaren kan bedöma både uppåt och nedåt. Det kan man inte göra i de siffersatta avtalen, men normen finns där oavsett modellen på löneavtalet.

LÄS OCKSÅ:

Så döljs tjänstemännens lönelyft