”Fackföreningsrörelsen har nyckeln”

Författaren Vibeke Olsson är oerhört hedrad över Ivar Lo-priset. Dels för att hon kommer från en övre medelklassmiljö – räknas man då? Dels för att hon tror att facket sitter med en viktig nyckel.

Vibeke Olsson Falk – som hon heter utom på omslaget till sina böcker – har skrivit ett 20-tal historiska romaner: om romartiden, nazitiden och framväxten av arbetarrörelsen och väckelserörelsen i Sverige under 1800-talet. På tisdag tar hon emot Ivar Los fackliga pris. Hon låter folkrörelsekvinnan träda fram, ”dels som motor i ett historiskt skeende, dels som individ begränsad av klasstillhörighet och konventioner”, enligt juryn.

Hennes senaste romanserie i hittills fem delar – den sjätte under projektering – handlar om sågverksarbeterskan Bricken på Svartvik, och Sundsvallsstrejken 1879.

Hon ser paralleller till dagens samhälle.

– Jag tror, igen, att det är fackföreningsrörelsen som har nyckeln till ett samhälle som går att leva i. Det är så mycket som står på spel, med människor från andra EU-länder som jobbar för en tredjedel av lönen, och det hotar hela vår arbetsmarknad, tryggheten och demokratin eftersom det göder fascismen, säger Vibeke Olsson. Uppvuxen på Lidingö bor hon nu i en by i Edsbyn och är aktiv i Vänsterpartiet lokalt.

Kan fackföreningsrörelsen lära av dina böcker?
– Det är inte jag rätt person att avgöra. Men om man tänker på sågverksarbetarnas historia så tror jag det. Hur svårt det kan vara att bilda fackföreningar och stå upp för fackföreningsrätten. Många försök misslyckades, det blev repressalier och facket förlorade i princip alla medlemmar. Så dels att det är viktigt att inte ge upp, dels hur viktigt det är med solidariteten. En av förgrundsgestalterna, Isak Boström skänker mer än en årslön för svältande barnfamiljer.

Din kommande bok, Drömmen om Elim, handlar om Elimkyrkan i Stockholm som du var medlem i. Kan facket lära av kyrkan också?
– Ja, dels omsorgen om det lilla, att försöka se alla människor som kommer i ens väg. Och att inte låta ombudsmän ta över.

Vad är ditt förhållande till Ivar Lo?
– Jag har läst flera av hans böcker och gillar dem. Han synliggör grupper, jag tänker förstås på statare, men även på en bok som Kungsgatan, om prostituerade tjejer.

Vad läser du?
– Just nu Maria Gustavsdotter, Fem pärlor till jungfruns krona, en historisk roman från 1500-talets Kalmar som är väldigt fin. Före det Ensam i Berlin av Hans Fallada, väldigt stark. Och Björn Elmbrants Innan mörkret faller, en bok som alla borde läsa: om 1930-talet och socialdemokratin, varför det gick bra i Sverige och åt helvete i Tyskland.

LÄS OCKSÅ:

Ivar Lo-pris till Vibeke Olsson